Överoptimistiskt festspelande på ett 20-årskalas gav mig möjlighet att få renovera ett par Linn Sara högtalare åt en vän under hösten. Båda diskanterna plus en boomer hade gett upp och filtermotstånden hade nästan lyckats sätta eld på dämpullen i lådan. Som tur var hade jag mätt upp högtalarna innan de blev sönderfestade så vi hade någon slags referens att förhålla oss till.
När vi ändå var i gång väcktes tanken på att försöka förflytta högtalarna till 2000-talet, genom byte av element och filter men naturligtvis bevara ursprungslådan. Eftersom tre av fyra baselement fungerade och dagens tillgängliga standardelement numer oftast är anpassade för basreflex applikationer i större lådor bestämde vi oss för att behålla KEF B200 som boomer. Därmed undvek vi böket med att försöka hitta eller modifiera ett standardelement för att passa in i den befintliga lådvolymen.
Ny diskant blev en SB acoustics en tums diskant med en kort vågledare - sb26stwgc/4. Den ska tåla väsentligt mer effekt än original elementet från Hiquphon. En tums kalotten och vågledaren ger också möjligheter att använda elementet längre ner i mellanregistret samt hjälper förhoppningsvis till att skapa jämn kontrollerad spridning tillsammans med B200.
De äldre Linn högtalarna är uppenbarligen inte gjorda för service. Allt är tätat med silikonfog och limpistol. Tack och lov har fogningen och limmet tappat en del vidhäftningsföråga efter 40 år på nacken. Med milt våld och lite Youtube tips får man loss elementen från bafflarna. Själva baffeln med isobarikelementet sitter fastskruvat under kardborrelisterna. Svårast att få bort är isobarikelementet, eftersom det sitter i ett tajt utrymme som dessutom har dämpull fäst bakom en duk.
Man kan inte säga annat än att Sara högtalarna är välgjorda. Baffeln i formgjuten plast har rejäla förstärkningsstag och alla elementskruvar sitter med gängade fästmuttrar. Frontbaffeln är till och med fäst med ett metallstag till bakpanelen under produktetiketten för extra stabilitet. Lådpanelerna är dämpade med ditlimmade fiberplattor. Dämpmaterialet är erkänt effektiv fårull, kan man gissa från Skottland? I nedre högra hörnet av filtret kan man ana det svartbrända motståndet som nästan lyckats tända eld på ullen.
Båda diskanterna och ett baselement var uppenbart sönderspelade. Efter kontrollmätning kunde vi konstatera att tre av fyra baselement ändå verkade fungera som de skulle.
Vi kunde inte se att KEF elementen i Sara var något annat än standardelementet B200 SP1014. Ingen speciell Linnmärkning eller något som såg annorlunda ut på själva elementet gick att identifiera. Ersättningselement inhandlades via Ebay och diskanterna plockades upp på Hifi Kit.
Filterkomponenterna ser ut att vara helt ok kvalitet och många är de. Bara några bipolära elektrolyter som förmodligen sett sina bästa dagar, men resten är polyesterfilmkondensatorer med obegränsad livslängd. Spolarna är med järnkärna förmodligen av platsskäl och några få keramiska motstånd.
Jag försökte mig att kartlägga originalfiltret men eftersom jag inte skulle använda det la jag mängder av tid på det. Det verkar i alla vara någon form av fördröjningslänkar i diskantdelen. Fast det märks inte direkt på mätresultatet eftersom utsläckningen med ena elementet fasvänt knapp är märkbar. Nåväl, filterkortet rensas från sina komponenter för återbruk.
Nästa steg blir att sätta ihop högtalaren igen för grundmätning av elementen. Det blev till att fräsa en ny mall till diskantelementet för att passa in i mätbaffeln. Klart för mätning.
)
