Hallå.
Tänkte att jag skulle summera intrycken från årets SRF ifall någon skulle vara intresserad...
Torsdag
Efter att ha kuskat de 150 milen från Umeå anlände jag och frugan vid tiosnåret på torsdagsförmiddagen, lagom med tid för att fixa upp tältet och för andra bestyr innav vi klockan 13 går och tittar på:
Hellfueled - Vi kollar inte så länge, ganska medioker spelning enligt oss båda. Strax därpå spelar dock på samma scen
Freak Kitchen - Egentligen hade jag inte tänkt se hela setet utan gå någonstans halvvägs och sedan titta på Anthrax som spelar samtidigt och med Joey Belladonna tillbaks på sång. Så blev det inte. "IA" är så underhållande på scen att jag tar mig inte därifrån. Bra var det också. Lite trash får vi iallafall då näst upp på störtsta scenen är
Megadeth Dave Mustaine är ju inte känd som någon charmknutte direkt, men det kompenseras av att låtmaterialet stundom är lysande. Väl framförda Peace sells, Hangar 18, Holy wars och andra superlåtar gör att iallafall jag blir nöjd, även om frugan är lite besviken. Efter Megadeth hinner vi småflukta lite på
Trettioåriga kriget - Har inte lyssnat på dessa progrockare förr. Låtmaterialet verkar bra, men det lilla vi såg var lite tafatt framfört. Nu var vi dessutom lite less och vilade istället upp oss för att senare se på festivalens första stora överraskning
Styx - lyssnade jag jättemycket på som barn och har sedan ett par år tillbaka återupptäct deras melodiska småproggiga musik. Förväntningarna var dock lågt ställda, då iallafall jag inte hört något av dem de sista tjugo åren annat än att de nyss släppt något så ointressant som en coverskiva. Men till min glädje och överraskning bjöd de nu på festivalens, inte bästa, men klart roligaste show. Framförandet av pärlor som Blue collar man, Come sail away och andra slagdängor var klanderfritt, energiskt och skitkul. Körsången satt perfekt och keyboardisten var hur kul som helst med sin underbart retro keyboard som gick att snurra runt, vilket han gjorde - ofta... Enda smolket i bägaren var ett långt medley som blev rätt jobbigt. Hade hellre hört två eller tre av dessa låtar i sin helhet istället. Efter showen gick vi glada i hågen till
Nazareth - Ett band som jag gillar och som gjorde en bra konsert. Tyvärr var vi nu lite för trötta för att uppskatta dem utan gick iväg till ett öltält för att på avstånd titta på
Motörhead - De har jag inte lyssnat tillräckligt mycket på för att engagera mig. Trött var man också, men noterade iallafall att deras ljusrigg i form av ett bombplan var väldigt snygg.
Torsdagen avslutades av
Accept - UDO själv har jag sett ett par gånger, men det här var förstås bättre. Bra ljud och bra framförande. Synd bara att vi nu var så förbannat trötta.
Fredag
Vi tog det lugnt tills långt in på eftermiddagen. Åkte in till Karlshamn och badade på Väggabadet, samt provianterade. Tillbaks var vi lagom till vad som skulle bli festivalens höjdpunkt enligt oss båda:
Kansas - Kan inte säga annat än skitbra! Bra låtar rakt igenom. Höjdpunkten var nog Magnum Opus som följdes av Song for America. Sista extranummer var förstås Carry on my wayward son, men då var vi redan på väg till nästa scen för att få en bra plats på
Dream Theater - Också en kanonkonsert om än inte lika genomgående bra som Kansas. Som den gamla stofil jag är har jag aldrig lärt mig uppskatta den näst nyaste skivan Train of Thought. Octavarium hade jag inte hört men låtarna de spelade därifrån gjorde heller inte något lysande första intryck. Men..... vad gör väl det när de kör Under Peruvian skies (såklart), Pull me under, The spirit carries on och framför allt Metropolis pt. 1. Alla helt underbart bra. Lite förvånad blev jag också av att se Jordan Rudess utan hår.
Glada i hågen efter denna proggfest går vi tillbaks till tältet för att vila upp oss lite. Tältgrannarna från Söderhamn bjuder på enorma groggar med Cola och HB och vi blir ännu gladare. Så småningom hasar vi oss tillbaks till festivalområdet för att med lätt dimmig blick kolla på
Vixen - OK. Och
Sammy Hagar - Också OK.
Lördag
Inleder dagen med att bada igen och missar därigenom Pagan's Mind, viklet var lite synd. Däremot hinner vi tillbaks lagom i tid för
Magnum - Tråkigt. Mest bara trista åttiotalslåtar. Min glädje när de till slut spelar Kingdom of Madness bleknar också av att den framförs nästan lika mesigt. Synd, egentligen gillar jag ju Magnum. Desto roligare är istället
Yngwie Malmsten - Det har gnällts mycket på honom men jag gillar det och konserten är precis som en Yngwiekonsert ska vara, både visuellt med klassiska poser, gitarrjonglerande och naturligtvis overkligt gitarrspel. Recensenterna från kvällspressen sågar det naturligtvis vid fotknölarna - för mycket gitarronani säger de - men vad i hela &(%¤ hade de väntat sig då?? Till och med Gud ser ju upp till Yngwie Malmsten.
Efter uppenbarelsen knatar vi iväg till
A.C.T. - Verkar som bra riktigt bra proggrock men tyvärr är jag för lamslagen av Ynwie för att kunna uppskatta det ordentlig. Måste nog lyssna på dessa hemma istället. Istället går vi till tältet för att packa ihop det (vi ska åka ikväll). Tältgrannarna är på lika bra humör som igår och det känns trist att jag ska köra bil sedan, men jag får iallafall veta att bullens korvspad inte är något bra groggvirke - det har de tagit reda på idag (gissar att Colan var slut).
Candlemass - Doomkungarna är tillbaks. Riktigt trevlig konsert där frontmannen tillika sångaren iförd munkkåpa stampar omkring till deras blytunga musik. Jag gillar det, men blir trots allt lite less mot slutet så att vi går därifrån innan de är helt klara. Jag dricker kaffe innan festivalens andra överraskning
DIO - Honom såg jag på monsters of the millenium - turnen, då han var helt ok men inte så mycket mer. Alltså hade jag inte förväntat mig att det nu skulle vara helt.... suveränt! Om det beror på att han har andra musiker med sig den här gången, för att låtmaterialet är bättre, för att ljudet är bättre, eller vad det nu kan vara vet jag inte, men det är så oerhört mycket bätttre drag den här gången att jag blir helt tagen. DIOs stämmningsfulla texter ramas in perfekt av att solen går ner under konsertens gång och jag är helt lyrisk. Glömmer bort att gå till stora scenen där det stora dragplåstret just ska till att avluta festivalen:
Mötley Crue - Showen var något i hästväg.. läste jag i aftonbladet, från vår plats längst bak i publikhavet kunde vi bara konstatera att de hade schysst pyroteknik. Har aldrig tilltalats direkt av deras musik och det gjorde jag inte nu heller. Lät otajt och med sämre ljud än man hade förväntat sig av festivalens huvudakt. Aftonbladets recensent tänker ut hur han ska hylla dem och vi sätter oss i bilen och påbörjar resan hem.
|
