En mycket välkommen moderering och tydlig beskrivning av att selleri inte är en reklamplats för handlare.
När det gäller tonen i skrift kan jag villigt erkänna att jag varit tydlig och på gränsen till aggressiv i min målsättning att ta selleri tillbaka till det den en gång, var men jag inser att det inte är görligt då vi som enligt min bedömningsgrund är på utdöende. Vi blir tagna av sanden med allt prat om ljud och "å ena sidan"-snacket att diskussionerna lika gärna kan handla om espressomaskiner istället.
Som kuriosa minns jag Linns marknadsföring på åttiotalet. De hade nog blivit avstängda på selleri om de kört sin stil här.
"Å ena sidan, å andra sidan" är ingen fråga om velighet och avsteg från den sanna rätta vägen. Det handlar om att vara öppen för andra sidor av
hur man uppskattar återgivning. Jag kan tänka mig två ytterligheter
som diskussionsunderlag:
1) I det ena fallet behåller du de musikaliska kvaliteterna, dvs hur musikerna spelar, om de samspelar och om man förstår deras intentioner.
2) I det andra fallet har man skapat ett rum där man känner att man är med i ett musikaliskt sammanhang, man är där helt enkelt och lyssnar på musikerna.
Det allra bästa är givetvis om man får med båda aspekterna i återgivningen, det är tyvärr väldigt sällsynt. Jag tror mig veta att Linnisar inte är så beroende av p2 för det har ju egentligen inte så mycket med det musikaliska att göra. För mig betyder det dock ganska mycket eftersom det sätter in mig i ett sammanhang som jag upplever när jag lyssnar på livemusik, speciellt akustisk eller småskalig musik.
Ska man hårdra det hela handlar det om att acceptera en sämre musikalisk återgivning men i en bättre "miljö". Vilket ger bäst "realism" som ju är essensen i begreppet HiFi. Dedt är pga dessa funderingar som jag ofta hamnar i diskussionen "Å ena sidan..." som du så starkt ogillar Erik. Men detta är min värld. Jag har definitivt illalåtande inspelningar gjorda i musikers vardagsrum och skulle få tummen ner i i vilket tune-demutlåtande som helst men som för mig låter som att "jag är där" - och det betyder mycket för mig.
Av den anledningen anser jag (på för mig goda grunder) att man kan balansera "tune-dem" mot ljudet man hör. Just eftersom "ljudet" också kan återskapa en realism. Å ska man då diskutera en given inspelning och vill ta hänsyn till dessa olika aspekter så blir det gärna "Å ena sidan...".
/ B