Ja, märkligt nog känns inte de högtalarna speciellt medryckande.
Det tycker jag nog att det var. Precis som när vi lyssnade på Akubarik Exakt så var ljudet befriande fritt från alla "tillskärpningar" (förutom att basen ibland var lite tung). Ibland när man lyssnar på musik som många vill ha det att låta, så känns det aningen överdrivet, tänk er en bild som man ökat skärpan på men kanske tagit i lite för mycket. En sådan återgivning gör att det låter superbra men också att det blir en sorts likriktning. Alla fonogram är faktiskt inte lika bra inspelade/mixade/mastrade men när man konfigurerar sin anläggning så det låter ungefär likadant, då har man lagt på en typ av filter. Anslagen på en basgitarr låter häftigt och bra, men likadant ungefär oavsett hur inspelningen är gjord. Det är kul ett tag men inte i längden.
Det jag upplevde på 45-års demon var några saker som för mig var extra intressant:
- Att knaster och liknande (ibland) hördes tydligt men på något sätt inte påverkade musiken utan hängde utanför.
- Den "essiga" återgivningen som plågar nästan alla fonogram och som gör att man hör skillnad på återgiven och levande musik var nästan helt borta. Jag har tidigare misstänkt att det "essiga" kommer ifrån att man ofta mixar alla kanaler med lite extra krydda i mellanregister och diskant för att öka tydlighet och "detaljer" - men i onsdags lät det inte så alls.
- Skivornas ljudmässiga karaktär fanns bevarad och ändå lät det svängigt och involverande.
Men som vanligt beror det hela på vad man själv har för preferenser, vilka delar i återgivningen man prioriterar. Själv önskar/kräver jag en naturlighet i ljudet, jag vill känna mig på plats - antingen i ett verkligt eller i ett tänkt rum.
/ B