I går hade vi tid att lyssna på den nya Sgt Pepper. Efter att först ha lyssnat på den engelska 1:a pressen i mono (min favorit) provade vi en liten bit på den engelska 1.a pressen i stereo. Den lät som vanligt tunt, spretig och rätt trist. Den mixades i hop i en hast av teknikerna när musikerna var klara och hade godkänt mono mixen och det hörs.
Den nya stereo mixen låter mycket modernare än de gamla mixarna tyckte vi (min fru och jag). Mycket mer bas, framförallt mer distinkt. Sedan har jag en känsla av att ljudbilden är större och musikerna är längre i från varandra. Det var också på något sätt tystare i bakgrunden undrar om man har gjort något trixande där? Det var inte eftersom våra gamla skivor är 50 år, de är i närmaste nyskick och inte spelade så många gånger så det finns inget direkt bakgrunds brus.
Vi tyckte båda att den nya mixen var mer lättlyssnad och bättre än den gamla stereo mixen, men huruvida den är bättre än monomixen kunde vi inte riktigt ensas om
Hälsar Janne
P.S. Vi tog också Bills förslag om att lyssna på Symphaty och Iceberg med Rare Bird. Symphaty är en helt OK låt. Men jag tror att organisten hade bestämt sig för att spela tills fingrarna kräktes när han spelade in Iceberg. En eländig samling med skalor på orgel – definitivt inte någon ny favorit.