sportbilsentusiasten wrote:
... inget kan tillföras för att öka musikaliteten.
Njae. Det finns en hel del som kan göras/tillföras som kan ge en "förbättrad" upplevelse.
1. Harmonisk distorsion
* En lagom mängd dist kan tillföra upplevelsen av närhet och nerv i ett framförande.
* En inspelning mixad i en monitoranläggning med en viss mängd egen dist kommer låta "bättre" (mer som det var tänkt) med "rätt mängd" pålagd dist senare i kedjan. Detta är dock ganska delikat, men en anläggning utvald med kriterie med fokus på rätt mängd dist kommer, tillsammans med en stor mängd inspelningar gjorda med likvärdig utrustning (i inspelnings och produktionsledet) låta "bättre" på en stor mängd inspelningar. Faktum är att det råder relativt stor konformitet i musikproduktionsledet avs. monitorutrustning (Neve mic pre-amps, presence boost hos flertalet mikrofoner,Yamaha NS10 för att nämna några ex.).
* Maskering av inspelningsbrister; Med tanke på att det alltid gått sätta ihop anläggningar som spelat tillfreddställande ur ett musikupplevelseperspektiv. Förvisso på olika prestandanivå (ur ett musikprecisionsperspektiv), men ändå. Har jag allt mer kommit till att det är nog så viktigt att playback-delen i en anläggning inte är "för bra". Egentligen är det samma sak man säger då, men det har andra implikationer. "Speaker last" - kontra - "Source first". Utan motsägelse implicerar båda att källan är viktigast och att förbättrad källa ger bättre slutresultat, samt att en olämplig fördelning av resurserna i kedjan leder till ett ofördelaktigt slutresultat. Source first förklarar dock inte att en viss anläggning, med en viss källa kan uppfattas som tillfredsställand, medan en anläggning med en något bättre källa och oproportionerligt stor fokus på slutsteg och högtalare kan uppfattas som obekväm ur musikupplevelseperspektiv. Samma playback del med topp-källa kan dock totalt återställa den senare anläggningens status.
2. Dynamisk kompression (manuell eller automatisk volymreglering, ej att förväxla med data kompression ex. MP3...)
I synnerhet rörförstärkare har ofta en väl avvägd dynamisk kompression som tillsammans med en tilltagande distorsion kan ge en förhöjd upplevelse på ett brett urval av inspelningar. Det passar dock inte alltid all musik och där faller det nog för de flesta av oss. Men i rätt sammanhang och i en väl avvägd miljö (val av anläggning, kablar, högtalare och rum) kan det ge en förvånansvärt god effekt på ett mycket stort antal inspelningar.
Till skillnad från vad många tycks tro så utgör en lagom mängd kompression en viktig komponent för att maximera en känsloupplevelse. T.ex. för att lyfta fram fokus på vissa delar i en inspelning, ofta för att lyfta fram skörheten i ett avsnitt i en inspelning, så att det går fram utan att man har en superanläggning med volymen på max. Ex. Patrik Isaksson, "Tillbaks på ruta ett". Exemplen är oändligt många... Jag tror inte det finns många inspelningar där detta inte används.
När man driver upp signalen så att det klipper och distar är inte riktigt samma sak och t.ex. då detta görs i mastringsledet har det ofta stor negativ påverkan.
3. Extra efterklang, reverb, rums-känsla
Detta används också för att förstärka känslor i det inspelade materialet och kan och tillämpas också i uppspelningsledet. Både elektronik, f.f.a. rör-baserade slutsteg, skivspelare (man hör nästan alltid lite av föregående och kommande varv på skivan), kan ha en svag sådan effekt, men högtalare och rumsanpassning ger givetvis en slutgiltig extra rumsklang. Detta är helt olika saker, men att de påverkar upplevelsen är nog tämligen klart.