Jag tycker snacket om "stampa takten" är väldigt uttjatat. Jag får en känsla av att Linn anhängare framställs som någon som besinningslöst sitter och stampar tills golvet går sönder. Jag har ett Linn system därför att jag älskar musik. Gamla godingar kan man uppskatta även i en taskig bilradio. Är man däremot nyfiken på ny musik och att vidga sina vyer musikaliskt så är det viktigt med ett bra system. Det är faktiskt ganska ofta jag hör musik t.ex. på TV eller radio och tänker att "undrar om detta är bra?, dvs något som jag skulle kunna uppskatta".

Beträffande "svänget" så har jag följande exempel: Lyssnade på ett album på min DS. Tyckte mycket om det. Tyckte att det var ett bra band och ett bra sväng. Tyckte om albumet så mycket att jag senare även köpte det på vinyl. Vad märker jag då? Jo att svänget givetvis finns kvar, men små subtila nyanser av svänget framträder som inte hördes på DS. Exempelvis hur trummisen ibland driver och i bland sackar. När man hör det så låter det helt naturligt och det i sig accentuerar olika delar av låten ännu mer än tidigare. Med detta vill jag ha sagt att det lät bra och svängde bra på DS men svänget var så att säga i "march-takt" dvs likadant genom hela låten, medan man på LP märker att det varierar genom låten. Jag tror detta resonemang också gäller gamla VS nya Linn komponenter, dvs att nya är mer nyanserade i svänget.

En annan tanke som jag har är att mängden bas påverkar uplevelsen av sväng och kraft, energi etc. Jag märker detta på mitt eget system. Altså K320 spelar betydligt renare och tydligare bas än mina gamla Espek. Däremot kan jag ibland önska mig mer djupare bas rent kvantitativt. Det påverkar också upplevelsen av sväng i viss mån, tror jag.

Men drar man stampa takten till ytterlighet blir jag fundersam. Jag kan uppskatta en låt återgiven i en butik, sitta oh lyssna och njuta men tittar jag på butiksrepresentanten går ju foten och kroppspråket på full speed.
Då börjar jag fundera, vad är de de hör som jag inte hör eller är jag mindre musikalisk och saknar förmågan att höra det som "äldre" eller mer erfarna Linnister hör?

Och vad det gäller "HiFi" så märks det i mångt och mycket i den musik som spelas i Linn-butikerna. Förr kunde man höra gamla Bob Dylan-låtar när det skulle demas, nu är det inte ovanligt att det istället är Diana Krall eller Eric Bibb. Ungefär som i vilken HiFi-affär som helst :wink

torig wrote:

Det samma gäller liveljud, som oftast är totalt undermåligt, alltså riktigt riktigt sopigt. Skulle kunna skriva hur många rader som helst hur fantastiskt skitdåligt jobb många" ljudtekninker" gör. Det går att ta lite skrammel, dist, rundgång och allsköns missljud. Men skrikig ultravass diskant, flåsande odistinkt mumbojumbo-fluffbas och ingenting däremellan på en outhärdlig volymnivå gör inte musiken/musikerna rättvisa..

Jag vet inte vad du har hittat för Linnbutiker i Göteborg som bara spelar "Hifi-fina" inspelningar??

Det som är förvånande är att det är så få musiker som verkligen bryr sig om att få ut musiken på bästa sätt. Det jobbas förstås kopiöst på det musikaliska uttrycket och detaljer/helhet osv. Själva slutprodukten kan man sedan lämna vidare till någon som INTE är så musikalisk och pressar ihop allt till en hårdkokt svårspelad ljudmassa. Obegripligt. Det samma gäller liveljud, som oftast är totalt undermåligt, alltså riktigt riktigt sopigt. Skulle kunna skriva hur många rader som helst hur fantastiskt skitdåligt jobb många" ljudtekninker" gör. Det går att ta lite skrammel, dist, rundgång och allsköns missljud. Men skrikig ultravass diskant, flåsande odistinkt mumbojumbo-fluffbas och ingenting däremellan på en outhärdlig volymnivå gör inte musiken/musikerna rättvisa..

Carl Nyqvist wrote:

Ni vet att sväng inte "uppstår" genom att anläggningen lägger till nått till musiksignalen - distorsion i det här fallet.

Okej, det är jag med på.

Men det är inte helt ovanligt att viss typ av distorsion uppfattas som att återgivningen får mera drag, kraft, sug, must och rå urkraft. Jag påstår dock inte att MRTweak uppfattar det på detta sätt, det kan jag inte veta.

Förra veckan lyssnade jag till apparater (ej Linn) som gav ett mycket dynamiskt och kraftfullt intryck. Själv tyckte jag att det musikaliska budskapet maskerades rejält av just detta, det fanns ingen finess i framförandet. Dynamiken blåstes upp på ett sätt som gjorde musikerna klumpiga och efter några minuter var det närmast outhärdligt att lyssna.

Jag tycker snacket om "stampa takten" är väldigt uttjatat. Jag får en känsla av att Linn anhängare framställs som någon som besinningslöst sitter och stampar tills golvet går sönder.