Nej, att det skulle baseras på tillverkningskostnaden är nog inte rimligt. Man bör beakta att kostnadsstrukturen för den där typen av produkter gör att det nästan inte går att utgå ifrån tillverkningskostnader.
Anledningen är att de rörliga/direkta kostnaderna (de som orsakas av en enskild produkt) är relativt sett små, medan andra kostnadsposter som är mycket svåra att fördela på ett rimligt sätt är relativt sett stora. Det mest typiska exemplet är R&D. Om man tagit fram alla fyra DS maskiner, hur ska då dessa kostnader fördelas? Och om man dessutom har varit inne på stickspår, vilket kan innebära miljontals kronor helt bortkastade, vilken produkt ska beslastas med dessa? Ja, man kan ställa sig massor av liknande frågor, och svaret blir alltid att det går inte att fördela sådana kostnader på ett rättvist sätt. För att ytterligare komplicera det hela så är blir tillverkningskostnaden per styck ännu lägre om man som linn har en stor del ytmonterade komponenter, då en stor del av tillverkningskostnaden där är fast.
Det är lätt att säga i en intervju att man baserar priserna på produkterna på tillverkningskostnaden och det är också något som tilltalar kunderna. Problemet är bara att det inte funkar så enkelt när man börjar skärskåda ett företag som Linns kalkylsystem.
|