haraldur wrote:
Med en så eminent mjukvara är det onödigt med musikanläggning. Varför lyssna på musik när man kan analysera sönder den i stället. Vet man är galet förtjust i programvaran på faktiskt.se och visst är det skoj med ett verktyg som man kan nyttja när man exempelvis diskuterar loudness war.
Jag kanske missuppfattar,fast i så fall är vi i alla fall två,som lite överdrivet tolkar trådförloppet följande:
-"härligt att ni släppt en platta,vore galet tacksam om man fick provlyssna på låtarna"
-"självklart,här är länken:"
Fram med Mas Vis och stora sågen,samt lämpligt tillhygge för att hugga i ryggen med..
Eller så är det bara konstruktiv kritik i all välmening?
Min önskan är verkligen att ta all mastring till sitt rätta element, dvs anpassa slutmixen till det använda mediet. Inte för att fixa till "soundet". För det blir inte bra. Men precis som Sportis skriver, det är ju musiken som är det viktiga. Men varför ska vi acceptera sämre ljud än nödvändigt? Varför ska vi som faktiskt betalar för musiken acceptera att den är mixad/processad för "gratisåkarna"? Varför?
Det handlar alls icke om att analysera sönder musiken eller att ersätta lyssning med grafer som man tittar på. Det finns anledning till att vi har litteratur, film, musik. Just för att allt inte går att beskriva med ord. Just litteratur är i det avseendet ett särfall, tänk så här; "hur vill du beskriva din bok"? Ja, om man kunde det göra behövde man inte skriva boken, eller hur? Samma med musik, konst, film. Kunde man beskriva en tavla behöver man inte måla den. Kunde man beskriva musik skulle man inte behöva spela den. Det är ju därför man skapar inom de olika genrerna.
Men om något konstverk (musik/tavla/foto/litteratur) blir förstörd av någon som anser sig kunna anpassa verket bättre till den normala användaren, så kanske det kan var en fördel om användaren kan påvisa på vilket sätt denna förmodan är falsk/fel?
Låt mig ta ett aktuellt exempel. Det har på Faktiskt.se förts en diskussion om Crime Of The Century, Supertramps välkända skiva/låt. Meningarna har lutat åt att 24/96-vinylrippen är den mest välljudande och själv har jag lyssnat åtskilligt på de olika versioner jag har haft till hands. Det som sticker ut rejält är att min cd-version låter tjockt och grötigt jmf med min MFSL gold-cd. Det är en ljudmässig beskrivning. Musikaliskt kan man säga att cd-versionen gör att man inte alls förstår vad musikerna vill ha sagt, man hör inte vad de spelar och sammanhanget går förlorat. Kontrollerar man med MasVis (och kan tolka de siffror/grafer som visas) får man fram exakt samma sak, bara mycket snabbare.
Om jag vill kan jag givetvis först svepa tre-fyra starköl och sedan jämföra hur det känns efter lika många lättöl. Men vill jag ha ett snabbt och repeterbart resultat kanske det trots allt är enklare att mäta alkoholhalten? Ja, förutom att den praktiska varianten är roligare, i alla fall så länge man slipper lättölen
När det gäller Selsius - för att vi ska veta vad vi pratar om (såväl ljudmäsigt som musikaliskt) skulle det vara MYCKET intressant att kunna jämföra före och efter mastring. För min egen del är jag rätt säker på att före mastring skulle uppfattas som mer musikalisk.
/ B
