Tack för ?den? Komplimangen
Det var en fiktiv tanke, på hur helgen skulle komma att se ut,jag kanske suggererade lite väl så där på morgonkröken efter allt för många nattskift på raken.
För att hålla sig till sanningen så ska jag för eder berätta följande saga:
Fredagsmorgonen började helt korrekt med att min kollega överräckte tidigare nämnda "smakprov" från sin vinylsamling,han nämnde även att om jag gillade kvaliten på "varan" så fanns det hos samma langare två slaktbackar till i samma skick att hämta,dock fortsättningsvis för ringa summa,som det brukar heta i inledningsfasen medans man fortfarande romantiserar kring drogmissbruket.
Jag kunde naturligtvis inte motstå frestelsen att prova en "Kaka" redan på Fredgsmorgonen.
Det lät förvånansvärt bra och jag insåg att Lennarts plattor var i skrämmande bra skick. Några aldrig ens öppnade. Detta kan kräva en förklaring: När Cd-skivorna kom så var de,dels dyra,spelarna likaså och lät skit,allt enligt Lennarts utsago. Någon Cd hade först inte,men väl en Dual 505 med AT95E puppa. Resten av hans anläggning hade han blivit pålurad av samma "audiofilkedja" som jag ödslade mina första fina egenintjänade kosingar hos. Radioaffären Beliva AB,där fanns välljudet. -Trodde man..
Technichs SU-V660 med skimrande guldtext "CLASS AA" och var deras topnotch produkt, om man inte räknade med deras BO sortiment eller Proton AM455PRO vars starkaste säljargument var att eleverna på musikhögskolan hade köpt slut på föregångaren 520 året innan, och att denna PRO modell hade en ringkärna, och att stadens uteställe hade haft en sådan maskin igång dygnet runt sedan de köpt den till ett ljudsystem i lilla puben..
Vad man inte pratade om med "värstingprylarna" från Technichs var deras ökända gödslande av fyrkantvåg på utgångarna vilket nästan kostade mig hörseln men även åtskilliga diskantelement i Canton Fonumburkarna jag handlat samtidigt och som till sist bara ersattes mot löfte om att de även fick byta in förstärkaren mot sagda Proton. Förstärkaren sköt även för övrigt ena modulen vid ett tillfälle.
Lennart hade fyndat samma stärkare,vi kände inte varann på den tiden,men han hade valt de utsökta, på den tiden så populära JWS högtalarna med särdeles kasst ljud...
Han förstod inte varför han plötsligt slutade uppskatta Hendrix som hade varit så bra året innan på Vegorna som hans fru tvingade honom att göra sig av med, då nya huset krävde snyggare möbler. Snart drog han slutsatsen att det borde bero på att CD är bättre och det fick bli en Onkyo av Fort Knox modell, med jämdåliga egenskaper, men med ett fint "klonk" i luckan till transporten,något som försäljaren visat genom att lyfta CD´n i luckan,en CD-spelare på 10 Kilo för övrigt!!
Sedan kom allt att hamna i förrådet då han insiktsfullt insett senare att MP3 är grejen och att hanterbarheten går före hur det låter,"inte så noga efter några starköl"...
Började nästan för övrigt att gråta då vi skulle svinga några burkar tillsammans i höstas hos honom,"välljudet" bestod i spotify med låg rate genom pytteliten notebook vidare genom FM-sändare a´la Clas Ohlsson till ruggigt dålig kinesisk Klassik movie kopia och slutligen kartonglätta Linn K104 kopior i solid plast..
Tillbaka till Fredag morgon:
Spelade som sagt några plattor som föreföll ospelade,det lät riktigt bra med tanke på mina problem med rummet. Lirade ett par plattor,skrev ovanstående inlägg,postade det på Facebook också samt gick mig att sova..
När eftermiddagen kom och jag kvicknade till så hade jag sovit nog så länge,det blev för sent att åka och förverkliga drömmen. Fan också!
Började grubbla fram och åter,erinrade mig några rester av lekmateriel som jag hade bevarat i ett garage, sedan jag hade mina Isobarikburkar,de som också lät så förvånansvärt urdåligt här inne..
Kånkade in fem dammiga stenullsplattor med en tjocklek på kanske 20mm och lade dem där bordet tidigare stått, och pusslade vidare under tjoande,hoande och knäppande med fingrarna tills jag började känna mig någorlunda nöjd. Detta är ett överdrivet påstående skall nämnas. Blev totalt kanske en area om 5m2
Trollade runt med Kaber ett tag,säg en kvart,sedan spelade jag glad i hågen tills klockan började närma sig läggdags för "Lilla Linn" och kände mig rätt belåten. Då ringer telefonen,det visar sig att två damer läst min osedliga post på facebook,tyckt att det lät mysigt och intressant. Dessa står nu utanför mitt fritidshus,där historien egentligen skulle ha utspelat sig,och undrar vart jag håller till med denna "ljudafton"
-Här är ju just ingen mer än din gula baklastare,aha du är hemma,vi kommer förbi..
Jag fick faktiskt lov att be dem komma en annan gång,kände mig dum och lite ofin,men dels så var det inte läge,och sedan kan man ju undra vad min fru skulle tycka om detta?
Redan här så borde ju inlägget sluta men..
Lördagen kom och min fru påpekade på att yngsta brodern "Lill-Nicke" endast 29 år, fyllde just denna ojämna siffra och att det var kalas hos honom varvid vi åkte för att gratulera honom.
Jag tog med ett tokfräscht Tumba-hockey spel från 1959 och gav det till honom. Vi pratade väder och vind och andra tråkiga blaha händelser som den gångna veckan bjudit på,tror det intressantaste scoopet var att han rakat av sig sitt sista hår för att invänta den slutliga skalligheten och vi skrattade gott åt hans likheter med Alexander Bard.
Till sist, efter ett olidligt långt förspel, så lät Andreas,min äldre svåger samtalet glida in på Linn,han pratade i långa monologliknade haranger om Keilidhögtalarnas förträfflighet, om hur dåligt arbetskamratens Keltiksystem låter,och om hur dumt det är att bara köpa för att köpa om man inte vet hur grejorna skall tunas in.
Min listiga fru,som ville ha ett Linnfritt vardagsrum denna kväll,tog tillfället i akt att fråga vart Carina, hans sambo var i dag,något som hon redan visste givetvis,Carina arbetade hela helgen och påpassligt nog så var alla förutsättningar perfekta,mer perfekta än på väldigt länge för en musikalisk afton. Vi började först löst att prata om att åka förbi Keltik högtalarna för att i utbyte mot att våldgästa dess ägare ge dem lite handpåläggning och förhoppningsvis lite bättre förutsättningar att blomma ut.
Jag kom på att det krockade lite med de redan i sanden utrunna planerna att applicera välljudet på stugan i form av Lippomans Kaberburkar. jag försökte komma med iden att
"-varför inte ära födelsedagsbarnet med Keildhafton"
Andreas nappade direkt,han var nog sugnast av oss alla,inte som sist,-mest Whiskeysugen av oss alla om man inte räknar Dr Järnet.
Beslut fattades på två röda sekunder:Keilidh samt alla vidhäftande grejor hos Lillnicke 20.00! Om tid fanns så skulle här även experimenteras,Aktivt dela ett par Linn index II,då Lillnicke har ett par sådana och tajt om plats för golvhögtalare.
Hastgt forslades grejor ner till stugan och jag brådskade vidare, för att kvart över åtta öppna dörren till Nickes lägenhet och tonerna av Cornelis cover på "Hollis Brown"
Genast kände jag att här ligger det en skillnad. Skillnad till vad,tänkte jag för mig själv,Kaber med dåliga förutsättningar?,Andreas fantastiska rum där Keilidh verkligen "blommar ut" ?
Vi fixade och trixade med avståndet till bakväggen,det var inte så värst stora möjligheter till sidoförflyttning, då rummet inte bjöd på värst variationsrika rörelser i det planet. Vi fann även att korta högtalarkablar suger,dels på grund av att de helt enkelt inte når för att testa avståndet mellan burkarna ordentligt MEN FRAMFÖRALLT för att det låter SÄMRE med korta kablar!
Slutligen blev vi nöjda,ja eller ärligt talat,inte för stunden,vi ville det skulle låta som hos Andreas. Men vi fann en plats där de lät väldigt trevligt, dessa världsvana Keilidhs som snart testats i alla våra bostäder...
Vi började lira,och surrade i mun på varann,uppspelta för att det var kul att umgås kring detta gubbnöje,vara lite nördig som på mitten av nittiotalet igen,Takt & Ton skrönor och gemytlig stämning. Snart dämpades musiken ner en aning och Lillnicke pluggade in en kabel från datorns ljudkort,en säkert 5 meter lång kabel som vi under stort fnissande sa att "det här skulle grabbarna på Selleri veta om"
Sen lirade vi Flac via en notebook och,ni får tro vad ni vill,njöt av musiken!
Inget snack om platt ljud,inget taktstamperi,det surrades mellan låtarna,under låtarna och snart hade vi för länge sedan passerat midnatt,supermysigt! Jag och Ante var dessutom spik nyktra,Lillnicke stod för Whiskeyintaget denna kväll men inte ens whiskeyn var särskilt central och det stannade vid kanske två glas,max,det var myset och välljudet,framförallt MUSIKEN i centrum.
Jag kom på mig själv flera gånger under kvällen med att det började lira bättre och bättre,man hörde som en del av er brukar säga här inne,väldigt enkelt vad som spelades,man behövde inte koncentrera sig på att lyssna,Nicke passade på när vi drog iväg i någon debatt om "Linns nya Dynamiksvammel nätdel och om vilken tur det är att folk behöver det nyaste så vi andra kan kalasa på det man inte tror duger mera nästan gratis"
att byta till mer "hans musik" något som han sälla brukar komma undan med vanligtvis utan får hålla till godo med plattor från "takt & ton tiden" (han är ingen stor diggare av Steve Gibbons Band)
Mitt i utläggningen om "datornätdelar" och maximal avkastning,tjäna på kopparpriser,billigarefraktförlinn,kondensatorernas trolleri och opampar på rätta stället,blaha"
så kom Andreas av sig, "hörru,vad spelar du brorsan?"
Det var något nytt,något populärt,sånt där tugg som RixFM kör.
Helt omöjligt att inte digga med och lättlyssnat något så djuriskt. Måste köpa plattan!
Tror det har varit upp till diskussion förut:ett system som "blommar ut" kanske inte är helt optimerat i alla fall trots att man kan få den känslan,man kan skjuta förbi målet ibland i sin jämförelse,vad som är bättre mellan två upplevelser.
För att avrunda det hela,jag kan inte släppa hur bra det lät hos Nicke,ju mer jag tänker på det desto mer övertygad är jag om att det säkerligen var mer balanserat och rätt hos lillebrodern. Medan vi kunde rocka på rätt rejält hos Andreas så behövde man inte köra särskilt hårt för att musiken skulle komma fram.
Grabben behöver ett par Keilidh!
Söndag eftermiddag:
Svängde ner till stugan,min fru plockade tillbaks böcker och korgar i bokhyllorna.
Själv riggade jag Kabersystemet,ett stackars LK2,med 75Watts transistorer och lite egna delar på några ställen,Tutans numera reparerade Lk1 med den gamle Linnmontörens goda råd tweaks utförda,Lippomans LP12,en Lingo,Kaberhögtalarna där jag tyckte att de stod snyggt med lite tanke på välljud. Jag skulle börja nattskiftet strax,ingen tid att ödsla om här skulle hinna snabbtestas om min strävan till god akkustik burit frukt vid bygget av huset..
Som det gamla vanedjur jag är så åkte "Bob Dylan-Oh mercy" plattan fram och hamnade på tolvan.
Efter andäktigt lyssnande,jag andades inte ens,skulle det finnas där,Välljudet alltså,nu menar jag rumsegenskaperna? Efter trettio sekunder så kunde jag med en stor lättnad och eufori andas ut!
Jag har mött JESUS!!
Okej,kanske inte då,men ett riktigt haleluja moment!
Nu kom Kabers signatur fram,nu lät det som den där gången då jag och min svåger nästan skjöt byxsskott hos Erik med jätteakvariet för femton år sedan, då på en lyssningskväll med klubben Öronvax,den gången då han eggade oss till klimax med sin 180grams Muddy Waters platta på en dåtida topspecad tolva och Kaber.
Jag tvingade ner Beatrice i soffan,Hon hatar för övrigt Bob Dylan över allt annat,hmm,undrar varför?, och sedan tog vi i Rak följd hela "ring them bells" och huvudnumret!!!
"THE MAN IN THE LONG BLACK COAT"
Helt ärligt:jag grät! Så här har det inte känt att lyssna på musik hos mig sedan nittiotalets mitt. Beatrice erkände att hon förstod vad han sjöng om,budskapet,ja allt! hon var tvungen att avsluta det hela för att inte tappa ansiktet helt med "-Jaja,han sjunger ändå genom näsan och jag hatar munspel"
Lyckan är fullständig!
Kort ledighet men enormt många intryck!
Musik är livet..
/Niclas
Register
Login
FAQ
Search
, hur många medlemmar hade Öronvax? finns det kvar eller?