Jag tycker det är ganska tydligt att de tagit steg för steg mot en bättre musikåtergivning dock utan att ta speciellt stor hänsyn till eventuella karaktärsdrag. Bryr man sig mycket om karaltären tycker man nog att de varierat mycket hit och dit. Att de låter mer likt andra topphögtalare tycker jag inte stämmer, men när det gäller sådana tyckanden är det ofta svårt att få ihop olika personers åsikter.
Jag har en kompis som har haft 242, först drivna med MDS, Kikkin, 2250 och nu med en KDSM, 2250. Visst det är mycket bättre nu, men det fungerade faktiskt ganska hyggligt även tidigare. Det kanske i.o.f.s. Eller i varje fall delvis säger lika mycket om hur bra en MDS är än hur lite krävande 242 är. Annars är 242 med Solo en helt annan grej än med de enklare slutstegen.
Det kommer i vilket fall som helst bli intressant att höra Akubarik. 3k är enligt mitt tycke klart bättre än 2k så potentialen och förväntningarna är följdaktligen också betydligt högre.
Bill50x wrote:
Linns resa när det gäller högtalare har varit en riktig bergochdalbana. Det verkar som om man inte riktigt har bestämt sig för vad man vill. När det gäller source- och övrig elektronik finns det en tydlig konsekvens, det blir hela tiden bättre. Bättre både musikaliskt som ljudmässigt. Det kan man tyvärr inte säga om högtalarna. Lyssnar man på dagens 242 och 350A så börjar de alltmer likna övriga fabrikanters toppmodeller. Överanalytiska, ganska tunna och extremt krävande på vad de matas med. Mark Knopfler/Dire Straits tidigare produktioner övertygade inte direkt vid Mark Knopfler-aftonen för några veckor sedan, för att ta ett exempel. Kött och blod var något man kunde drömma om men som man aldrig fick.
Just när det gäller högtalare skulle nog Linn behöva ta sig en funderare. Eller två.
/ B