Håller med Sony om att tråden kanske hamnat i lite väl detaljerad diskussion med tanke på ursprungsfrågan.
Men den är likväl intressant och kanske borde få en egen tråd?
Jag tar aldrig ifrån någon upplevelsen av en lyssning eller jämförelse. Har man hört skillnad så finns den där. Första frågan är givetvis, är det apparaterna eller mig som lyssnare som gör skillnaden? Det kan man säkert isolera på något lämpligt sätt. Likaså kan man säkert isolera extern påverkan, tex varierande strömkvalitet eller annat som kan tänkas påverka.
Men, sitter man med två bit för bit identiska filer och med någon form av signifikans kan höra skillnad mellan dessa, då gäller det att fundera ett varv till. Här håller jag med Ayn. För om två saker är exakt lika, dom är dom lika. Låter det olika och det kan säkerställas på ett bra sätt, ja då är det ändå något som skiljer filerna åt. Annars skulle det inte låta olika, så enkelt är det.
Linnofil har också en poäng i att han inte bryr sig varför det låter olika, han vill bara sortera fram det bästa sättet att få det bästa ljudet/musikaliska upplevelsen. Så gör vi väl ofta när vi vänder kontakter och lägger papperslappar under apparatfötterna? Det spekuleras givetvis i varför det låter olika, men är det egentligen någon som vet?
Uttrycket "är det digitalt så är det rätt" (eller något sådant liknande) myntades för evigheter sedan och var lika fel då som nu. Många trodde (och verkar tro fortfarande, speciellt på företags marknadsavdelningar) att bara för att en del av återgivningskedjan är digital så har man det perfekta ljudet. Jag tycker dock inte att detta uttryck är relevant alls för vad som diskuteras här. "Det perfekta ljudet" användes om hela apparater som ju inte enbart innehåller digital teknik. Här diskuteras bit för bit likhet. Det är som att räkna atomer i jämförelse, antingen så har man tretton sådana eller inte.
Det intressanta dock är att det kanske finns skillnader i bitströmmern som inte syns om man "bara" räknar bitar. Vad vet jag, jag kan inte sådant. Men teoretiskt ska ju en bit motsvara en given del av en signal. Antingen finns biten där eller inte. En bit kan ju vara antingen 1 eller 0. Om 1 motsvarar 1 volt så blir en 0 alltså 0 volt. Nu ser det ju inte ut på det sättet utan det är kanske 0-0,4 volt som är en nolla och 0,6-1 volt som är en etta. Dvs det finns vissa marginaler. Vad är det som säger att en "bit-räknare" läser detta exakt likadant som det görs när du spelar filen från hårddisk till en DS? Det borde vara så, men?
/ B
|
) mitt specifika ordval som stötande ber jag om ursäkt.
