Linnofil wrote: Det intressanta är väl just det som HCL och jag har försökt skriva. Att den som har sämre anläggning lägger till en massa information, UTAN att veta om det. Det handlar inte alls bara om finliret, det kan vara fundamentan i musiken. Men det är otroligt svårt att inse. Man tror man vet vad som är bra och dåligt, det hör man ju! Jag vet vad jag gillar och vad jag har för smak osv. Självklart säger Svensson, "Shure" säger ägaren av ett bra Linnsystem ironiskt...
Problemet när man lägger till själv är att det kan bli vad som helst, beroende på smak och erfarenhet. Musikupplevelsen blir en blandning av vad som hörs och vad man själv hittat på. Självklart kan man njuta av det och många gånger är det bättre än vad som faktiskt finns i materialet. Men för mig är det oftast tvärtom. Ju mer jag hör av vad som är på skivan, desto bättre blir det. Oavsett kvalitet på återgivning så är det som händer i mottagarens hjärna en blandning av fabrikation/illusion och riktig information. Med bättre system så ökar andelen riktig information och fabrikationen av eget material minskar.
Men det är svårt att erkänna att de där häftiga musikupplevelserna man hade i barndomen, eller när det nu var, är till stor del fabricerade, en egen illlusion. Med stor erfarenhet av bättre system blir det en naturlig slutsats.
Att lyssna på musik och att producera musik är vitt skilda saker, det är min bestämda erfarenhet. Precis som konsten att tala och att lyssna är fundamentalt olika saker, helt skilda kompetenser. Musiker är generellt sett sämre på att avgöra vad som är bra och dålig musik. Helt enkelt för att de är bättre på att fabricera tilläggsmaterialet som krävs. Det är också min bestämda erfarenhet. De fokuserar dessutom ofta på den rent tekniska kompetensen, hellre än den kommunikativa kompetensen.
För mig är musik bara ett (universellt) språk. Ett sätt att kommunicera med andra, från förmedlarens hjärna till mottagarens hjärna, på ett känslomässigt plan. Tunedem optimerar denna kommunikationskanal. Det är därför tunedem är så bra, det går direkt på kärnan, kommunikationen. Tunedem skiter i typsnittet och färgen på bokstäverna, om ni förstår vad jag menar.
Jämför med en roman. Om du får vart 10'e ord i en kioskroman så fattar du den grundläggande historien efter att ha "läst" hela boken. Allt mellan dessa ord har du lagt till själv Med vart femte ord så får historien fler nyanser och då inser du att en del av det som hände i boken när du läste vart 10'e ord var påhittat av dig själv. Kanske det som hände person A egentligen hände person B osv. Men det är fortfarande OK att läsa böcker på det här sättet, om än lite jobbigt. Men några tyngre böcker eller t.ex. poesi är svårare eller omöjligt att ta till sig. Man får hålla sig till en viss kategori där man känner till grundkonceptet. En författare har naturligtvis lättare att i huvudet lägga till det som behövs än en vanlig Svensson. Men man måste inse att man skapar resultatet själv.
Med 9 av 10 ord går det att ta till sig det mesta, även tung poesi. De ord som behöver läggas till är lättare att få till och möjligheten att ta till sig material från andra kulturer än sin egen ökar högst väsentligt jämfört med 1 eller 2 av 10 ord. Kvalitén på materialet/kommunikationen som når det egna hjärnan är högre och man kommer närmare det som fanns i förmedlarens hjärna. På samma sätt är det med musiksystem.
Jag kan sitta i bilen och lyssna på radio och tro att musik är bra. Den skivan måste jag köpa tänker jag. Med skivan/FLAC filen i Linnsystemet kan jag ibland inse att jag skapade min egen upplevelse där i bilen. Det var inte bra, i verkligheten. Men det blir aldrig så med opera, bara med musikstilar jag känner väl. Med opera kan det bli tvärtom, när jag hör det jag inte förmår att lägga till själv kan musik jag trodde var dålig bli fantastiskt bra!
Alla som jag känner som har gått från standardsystem till bra system (tunedem) har ändrat sin smak och sina preferenser. Framför allt handlar det om en breddning av musikstilar och kulturellt omfång. Ju bättre system desto större förändring! När jag dejtade olika flickvänner (inte samtidigt!) var det samma sak. Hemma hos sig gillade de bara en musikstil. Hos mig var en massa musik jättebra...
Intressant tolkning av hur det verkligen fungerar..
"Man tror man vet vad som är bra och dåligt, det hör man ju! Jag vet vad jag gillar och vad jag har för smak osv. Självklart säger Svensson, "Shure" säger ägaren av ett bra Linnsystem ironiskt..."
Ingenting förutom högpresterande Linn-system (eller åtminstone ett tune demat system) kan erbjuda full förståelse av musik. Annars vet man inte vad man gillar eller vilken "smak" man månde ha.  Jag har kanske inte hört tillräckligt många timmar på Radikal12a eller KDS för att få sådana Aha-upplevelser. Du säger att musik är ett universellt språk. Ja, det är ett sätt att beskriva musik. Ingemar Bergman beskriver musik som ett mysterium. Var kommer den ifrån? Det finns knappt en enda människa som inte har en relation till musik. Att mystiken i att förstå musik och att den bara "avslöjar" sitt rätta ansikte i vissa system, ordnade på ett visst sätt är att ge hifianläggnigar alldeles för stor del av förståelsen. Det är inte där mystiken ligger. Det oförståeliga är hur musiken över huvud taget existerar som uttryck och vilka känslor som sätts i spel av den.
Hur ska man förklara alla timmar av musik som seglar in i hjärnan utan hjälp av hifisystem? Jag tänker också på livelyssning. Om musiken är förstärkt och det står någon mindre musikalisk tjomme bakom rattarna vid mixerbordet så kan ljudet bli kass och irriterande, men om musikerna trots det gör ett bländande framträdande så har man ett visst överseende med det. Har man förstått musiken? Om jag sitter i ett rum tillsammans med en stråkkvartett, som spelar ett stycke. Förstår jag musiken trots att jag samtidigt känner exakt hur stråken producerar ett visst ljud. Jag tror nog det. Den där extra informationen som tekniken medför sitter i ryggmärgen. Vill man lyssna på musiken? Spelar de på ett sätt som gör att man vill lyssna? Och då pratar jag inte om små tekniska detaljer utan det musikaliska som är långt viktigare?
Hur ska man beskriva musikförståelse i fallet --> musik som man spelat fram och baklänges hundratals gånger med egen hjärna och egna händer? fragment? tune dem?
Improvisation i realtid. musik som skapas på millisekunder. Den förståelsen finns nog där av erfareheter som inte har med hifisystem att göra öht.
Jag har sedan länge länge släppt det där med musiksmak och jag tror nog att de flesta gör det som lyssnar mycket på musik. Det är liksom totalt ointressant. Jag intresserar mig för all typ av musik (som är bra..) Det finns förstås en massa klichéartad och sunkig musik och trötta framföranden osv.
Till sist kanske jag ska nämna att jag har jämfört musik spelad av mina två hifisytem hemma. Det är skillnad på dem. Det ena systemet ger en bättre upplevelse i de flesta avseenden. Men jag förstår musiken lika bra i båda. Jag har spelat samma musik i klimaxsystem och musiken är den samma där också med en större ljudbild och tightare. Ja, exaktheten är ju det som utmärker Linn. Det är ju därför det är så underbart att lyssna på musik från en 12a. Jag tyckte det när jag hörde på musik från en 12a för första gången 1992 och jag tycker det nu också. Men så fruktansvärt stor skillnad att man tappar fundamenten i musiken av mindre exakta snurror. Då borde 12an från 1992 ge en oförståelig och fragmentarisk musikupplevelse jämf. med dagens Radikal (som btw. är awesome). En ständig evolution där Linn inbjuder oss till musikens Nirvana för 30.000:- (Keel mm. mm.) per insikt.. Ja, det blir tightare och tightare och det är väl bra det. Men när man lyssnar på skillnaden mellan Lingo och Radikal så flyger inte förståelsen av musiken till nya höjder. Den fanns där innan också, men lite roligare blir det allt. För att man förstår.. 
Jag vill inte på något sätt verka dryg med detta inlägg. Jag har full respekt för era upplevelser (Linnofil och HCL), men kan för den skull inte hålla med. Jag tvivlar inte heller på att ni har mycket gedigen kunskap och erfarenheter av hifi och Linn i synnerhet. 
PS. De flesta operaverk innehåller samma treklanger och harmonik som vilken pop och schlager som helst. Det ska till modern opera för att det ska hända något revolutionärt. Men tolvtonstekniken är ju ingen bebis heller.. Lyssnar mycket på arabisk musik och njuter inte minst av dess kvartstoner. DS.
|
att de hört min ett flertal gånger, de lägger sina pengar på helt andra saker.
