sportbilsentusiasten wrote:
Finns inget som talar för att man kan göra förbättringar jämfört med orginalLP'n, inget!
Bara en sådan sak som att tapen åldras över tiden (gäller även bandspelaren) och kunnandet att handha bandspelaren.
Därför brukar även orginalCD'n (80-talet vanligtvis) vara bättre än de nyare CDsläppen.
...
PS
Skulle vara kul att jämföra Adolphson-Falk; orginalet med återutgivningen
Som jag skrev, Beatles-remastringen är absolut ett undantag. Man jobbade med detta i flera år, med ganska avancerad teknik lyckades man "lyfta ut" vissa instrument och röster och kunde sedan behandla dessa olika för att få uppnå önskat resultat. När Beatles började spela in skivor förfogade man över max fyra kanaler (om jag inte missminner mig i allra första skedet bara två). När man behövde fler kanaler spelade man först in tex trummor, bas och kanske huvudsången på de fyra kanalerna, sedan kopierade man ihop dessa till ett enda spår och då hade man på nytt tre (tomma) kanaler att förfoga över. Senare, under Beatles sista period, förfogade man över två st 4-kanalare som man på något sätt lyckades synkronisera.
Nu har jag inte hela historien i huvudet men för den som är intresserad finns allt på nätet att läsa om.
Hur imponerande detta ändå var, och är, så är ändå det ljudliga resultatet det intressanta/viktiga. Ur min synvinkel är Beatles-remastringen bättre ur alla aspekter, såväl ljudmässigt som TuneDem-mässigt. Allt hänger ihop mycket bättre, man känner bättre samspelet mellan de fyra Beatlarna. George Martin som var chefstekniker på EMI när skivorna spelades in, var dessutom mannen bakom de remastrade utgåvorna. Han om någon bör veta hur det ska låta. Paul McCartney har för övrigt även han deltagit i processen.
Enligt uppgift är stereo-versionerna "något/försiktigt höjda och komprimerade" för att tillfredsställa modern smak (vad nu detta kan vara) medan monoversionerna är i originalskick (i detta avseende).
Jag hittade förresten en "remaster" av dessa remastringar på TPB, gjorda av en ung man som inte tyckte att man tagit ut svängarna ordentligt när man lanserade Beatleskatalogen. Han tyckte att man skulle erbjuda alla de möjligheter som modern teknik erbjuder och hade skruvat till musiken rejält med extrem dynamikkomprimering och limitering, bas- och diskantlyft och div andra trix. Han var verkligen stolt över vad han presterat. Behöver jag berätta att det lät fasansfullt? Tyvärr inte sämre än många nya utgåvor av musik...
När det gäller A&F förfogar jag enbart över LTS-utgåvan (som är en helt rak överföring från mastertejpen) och den utgåva som ingår i 4-CD boxen 101010 som gavs ut 2010. Den senare är enligt Anders Falk och deras ljudtekniker försiktigt komprimerad och "lyft". De kan du gärna få smakprover på. Originalsläppet på CD har jag dock inte, däremot vinylen. Den kan jag väl också fixa ett smakprov ifrån om du vill, även om det inte är vare sig Keel eller Radikal i min LP12:a
/ B