Håller med dig i allt du säger per. Det som väl kan läggas till är ju att detta med att behöva rippa CD väl snarast får ses som ett behov sprunget ur en omogen mjukvarumarknad där det idag inte finns möjlighet att på någon bredare front ta del av t.ex. okomprimerad streaming (d v s kommersiella nättjänster typ Spotify), att köpa FLAC-filer med garanterad kvalitet och med stor sortimentsbredd till vettigt pris alt. att ”växla in” de CD man har mot färdigrippade filer med hög kvalitet med hög nivå och detaljeringsgrad på metadata och med länkar från såväl ”plattor” som enskilda låtar direkt till rätt ställe på t.ex.
http://www.allmusic.com. Till dess att detta kommer (vilket det förhoppningsvis gör – jag är övertygad om att betalningsvilja finns) så blir det till att rippa. Jag upplever det som att Linn försöker driva på marknaden i många av dessa avseenden men att det i många avseenden och sett till det stora hela fortfarande är en marknad där kvalitet, såväl vad gäller musikalisk och ljudmässig prestanda som kvalitet på metadata, inte prioriteras jättehögt av flertalet. Det som är viktigt här är väl idag att innan man sätter igång med sitt rippningsprojekt, ha en strategi för hantering av metadata hyfsat klar för sig som svarar på frågor om hur man hanterat t.ex. artist VS albumartist, kompositörsfältet, inbäddning kontra ej inbäddning av coverart, hantering av album som ligger på mer än en CD-skiva, hantering av ”förnamn kontra efternamn” samt ”the” etc. Detta är ju helt klart görligt men kräver ändå en del egen ”forskning” innan man sätter igång. När rippningsstrategin är klar håller jag med om att rippningen i dBpoweramp i sig går väldigt smidigt.
Edit: förtydligande.