ulfbnilsson wrote:
Nu får man väl hela forumet på halsen, men jag är inte helt övertygad om att "källan alltid är viktigast" och "ju längre upp i kedjan man genomför förändringar, desto större förbättringar får man". Istället bör man titta på det aktuella systemet och utifrån detta bedömma om det är källan eller något annat som leder till den största förändringen (per krona förstås).
Det faktum att Linn använder mkt fina högtalare för att visa skillnader och kvaliteten hos elektroniken stöder ju detta. Logiken är ju att bättre högtalare desto bättre hör man vad elektroniken kan prestera. Det gör ju att man närmast får en avvägning mellan elektronik och högtalare. En superkälla får helt enkelt inte chansen att visa vad den går för om man inte har bra prylar längre bak i kedjan, vilket ju är precis vad Linn visar genom att använda fina högtalare.
Jag tycker att Linns source first filosofi har lett till det positiva att man lyfter upp källans betydelse, som en (av flera) viktig del i ett hifi system, men tillämpa filosofin genom att i varje enskild uppgraderingssituation oavsett system alltid uppgradera källan tror inte jag ger det bästa resultatet.
För ett tag hade ju Linn på deras hemsida suggested system, och många av dem var faktiskt relativt "baktunga".
Jag skulle nog säga att det blivit mer och mer uppenbart att det är olämpligt (bortkastade slantar) att gå emot source first. Tittar man tillbaka på 80-talet så gick det faktiskt spela t.ex. Isobarik med enklare elektronik utan att folk i allmänhet skulle reagera över att något var konstigt. På senare år däremot har jag vid ett flertal tillfällen gjort jämförelser med (till en början) baktunga Linn-system och frapperats över hur kasst även (i sammanhanget riktigt) dyra system kan låta. Senast var när vi gjorde en CD-spelarjämförelse genom Kinos+ C2200+ Akurat242+ 2xAkurat221. Även med CD-spelare som rankas som mycket bra (Genki, Ikemi) låter ett sådant system direkt dåligt och när man kopplar in de dyrare Unidiskarna och då (kanske inte helt oväntat) i synnerhet 1.1:an så är det som om systemet helt byter skepnad och plötsligt spelar bättre än det mesta på marknaden (i alla avseenden).
Att resten av branchen inte har samma synsätt tror jag beror på i grunden tre saker:
1. Man har ingen relevant och effektiv metod för att rangordna ljudmässiga skillnader d.v.s. man använder inte tune-dem eller någon annan lika bra metod.
2. Man konstruerar återgivare för att en uppsättning inspelningar (som man bestämt sig för att de har bra kvalitet) skall låta bra enligt några icke musikaliskt orienterade kriterier (listas i varje test i ordinära hifi-tidningar).
3. Man använder inte tillräckligt bra (ur musikalisk synvinkel) kringutrustning för att undvika att konstruera in stora begränsningar i resten av kedjan. Bristen på en effektiv bedömningsmetod gör också att man hamnar i ett moment-22 läge.
För (mycket) länge sedan läste jag (i Ljudtekniska sällskapets medlemstidning; Musik och ljudteknik - ja jag har varit medlem en gång i världen) en intervju med Audiotronics konstruktör (Bo Bengtsson pappa till Audiotronic Megatrend etc.). Han påstod att det inte gick att använda högtalare konstruerade för att på bästa sätt återge mastertape för att återge signal från en (med dåtidens mått d.v.s. slutet på 80-talet) bra signalkälla. Han påstod faktiskt (om jag kommer ihåg rätt) att en sådan högtalare låter rätt förfärligt med normala signalkällor.
Om man inte använder en tillräckligt objektiv metod (som t.ex. tune-dem) bygger man ofelbart in oåterkalleliga brister i den utrustning man håller på att konstruera eftersom man eftersträvar något som kringutrstningen inte medger och därmed kommer bygga in brister för att undertrycka denna omgivande kringutrustnings brister. Denna risk tycks vara mindre om man använder tune-dem. Detta är antagligen anledningen till att s.k. high-end apparater ofta har mycket märkliga egenheter (t.ex. att de låter mycket bra på vissa sätt med vissa skivor, men ofta helt fel d.v.s. omusikaliskt med andra skivor).
Bo Bengtsson identifierade (min tolkning) vikten av source-first, men utan att anamma konceptet så som t.ex. Linn gjort. I hur hög grad man vill anamma source-first konceptet beror enligt min mening av hur mycket hifi-galning man är (det bor antagligen en sådan även i var och en av oss!?). I varje fall förr så har det varit så att det krävts balans i en hifi-anläggning för att den skall låta hifi-mässigt anständigt medan source first kunnat tillämpas (nära nog in absurdum) för att maximera en anläggnings förmåga att återge musik. De se senaste 10-15 åren har dock source-first mer och mer även tyckts gälla allt mer även ljudmässiga aspekter av musikåtergivning. Så är det i varje fall när man betraktar Linns sortiment. F.ö. kan det givetvis från fall till fall falla (!) sig så att det är vettigare att inte följa source-first för att t.ex. spara pengar på ett tillfälligt erbjudande eller liknande, men det är ju en annan sak.