sportbilsentusiasten wrote:
Om vi släpper kravet på nyskapande, finns det artister som kommit efter 2000 som har något unikt i sin röst, uttrycksätt, mm.
Dvs som I SIG har kvaliteter.
Som inte behöver massiv marknadsföring, påklistrad image etc för att slå igenom på allvar.
Vore kul med exempel!
Tacka vet jag den gamla goda tiden, innan marknadskrafterna tog över musikbranschen!
Såg en diskussion häromdagen, där bekantas bekanta i medelåldern (på Facebook) beklagade sig över den låga kvaliteten på årets Grammis-gala. Någon påtalade då att det kanske inte ska uteslutas att det är lyssnaren som stagnerat, snarare än att musiken blivit objektivt sämre... Gissar att merparten av 50-åringarna på 60-talet inte såg storheten i Bowie, utan längtade tillbaka till fornstora dagar. Någon gång upphör man att tillhöra målgruppen för det som ligger i framkant.
Bill är också inne på en stor förklaring: Det gjordes massor av skräp förr också, men det är det ju få som lyssnar på idag, vi plockar såklart guldkornen.
Vad som kommer att lyssnas på om 40 år är ju jättesvårt att förutsäga, det är väl först med lite distans det går att se vad som faktiskt stack ut ur det vardagliga bruset, men någon liten andel av dagens produktion lever säkert kvar. Mycket av det som blivit odödligt har väl handlat om sånt som på något sätt skakat om musikvärlden. Törs man gissa att några av hiphopens första riktigt stora kommer att bli ihågkomna?