1) När talspolen hos en högtalare blir varm (vilket den alltid blir mer eller mindre beroende på hur högt man spelar) ökar resistansen hos talspolen. Eftersom ett passivt filter ändrar frekvensgång beroende på vilken impedans det matar så kommer frekvensgången hos högtalaren också att ändra frekvensgång ju högre man spelar.

Hos en aktiv lösning är ju filtrets frekvensgång definierad innan slutsteget vilket gör att frekvensgången är opåverkad av talspolens resistans. Däremot kommer ju dynamisk kompression att uppstå i båda lösningarna.

2) Beroende på hur väl induktansen hos elementet är kontrollerad (hur låg den är samt hur mycket den ändras med konens position) så kommer impedansen hos elementet att moduleras (ändras) med musiksignalen. Då får vi samma problem som i punkt 1, att delningsfiltret matar olika impedanser beroende på konens position. Det resulterar i intermodulationsdistorsion och uppstår främst när ett konelement spelar låga frekvenser samtidigt som höga. Ju bättre element destå mindre blir detta problem, men det är verkligen väldigt få element som är riktig bra på detta.

Även detta fenomen undviks med en aktiv lösning.

3) En passiv lösning kan aldrig få högtalaren att få högre känslighet än det frekvensområde som har svagast känslighet. Om ett element har 90 dB vid 1 kHz men bara 86 dB vid 100 Hz (vilket nästan alltid är fallet om högtalaren placeras fritt i rummet) så måste delningsfiltret byggas så att hela frekvensområdet får känsligheten 86 dB. I de delar högtalaren egentligen har högre känslighet måste delningsfiltret bränna bort effekt. I en aktiv lösning går all effekt, oavsett frekvensområde, till att driva elementet. Man får då en lösning som drar mindre effekt vid samma ljudvolym och som kan spela betydligt högre med samma effekt som en passiv lösning.

Nackdelar med aktiv lösning är förstås priset då det går åt fler slutsteg samt att brusnivån höjs då det ligger mer elektronik i signalkedjan.

1) När talspolen hos en högtalare blir varm (vilket den alltid blir mer eller mindre beroende på hur högt man spelar) ökar resistansen hos talspolen. Eftersom ett passivt filter ändrar frekvensgång beroende på vilken impedans det matar så kommer frekvensgången hos högtalaren också att ändra frekvensgång ju högre man spelar.

Hos en aktiv lösning är ju filtrets frekvensgång definierad innan slutsteget vilket gör att frekvensgången är opåverkad av talspolens resistans. Däremot kommer ju dynamisk kompression att uppstå i båda lösningarna.

2) Beroende på hur väl induktansen hos elementet är kontrollerad (hur låg den är samt hur mycket den ändras med konens position) så kommer impedansen hos elementet att moduleras (ändras) med musiksignalen. Då får vi samma problem som i punkt 1, att delningsfiltret matar olika impedanser beroende på konens position. Det resulterar i intermodulationsdistorsion och uppstår främst när ett konelement spelar låga frekvenser samtidigt som höga. Ju bättre element destå mindre blir detta problem, men det är verkligen väldigt få element som är riktig bra på detta.

Även detta fenomen undviks med en aktiv lösning.

3) En passiv lösning kan aldrig få högtalaren att få högre känslighet än det frekvensområde som har svagast känslighet. Om ett element har 90 dB vid 1 kHz men bara 86 dB vid 100 Hz (vilket nästan alltid är fallet om högtalaren placeras fritt i rummet) så måste delningsfiltret byggas så att hela frekvensområdet får känsligheten 86 dB. I de delar högtalaren egentligen har högre känslighet måste delningsfiltret bränna bort effekt. I en aktiv lösning går all effekt, oavsett frekvensområde, till att driva elementet. Man får då en lösning som drar mindre effekt vid samma ljudvolym och som kan spela betydligt högre med samma effekt som en passiv lösning.

Nackdelar med aktiv lösning är förstås priset då det går åt fler slutsteg samt att brusnivån höjs då det ligger mer elektronik i signalkedjan.

1) När talspolen hos en högtalare blir varm (vilket den alltid blir mer eller mindre beroende på hur högt man spelar) ökar resistansen hos talspolen. Eftersom ett passivt filter ändrar frekvensgång beroende på vilken impedans det matar så kommer frekvensgången hos högtalaren också att ändra frekvensgång ju högre man spelar.

Hos en aktiv lösning är ju filtrets frekvensgång definierad innan slutsteget vilket gör att frekvensgången är opåverkad av talspolens resistans. Däremot kommer ju dynamisk kompression att uppstå i båda lösningarna.

2) Beroende på hur väl induktansen hos elementet är kontrollerad (hur låg den är samt hur mycket den ändras med konens position) så kommer impedansen hos elementet att moduleras (ändras) med musiksignalen. Då får vi samma problem som i punkt 1, att delningsfiltret matar olika impedanser beroende på konens position. Det resulterar i intermodulationsdistorsion och uppstår främst när ett konelement spelar låga frekvenser samtidigt som höga. Ju bättre element destå mindre blir detta problem, men det är verkligen väldigt få element som är riktig bra på detta.

Även detta fenomen undviks med en aktiv lösning.

3) En passiv lösning kan aldrig få högtalaren att få högre känslighet än det frekvensområde som har svagast känslighet. Om ett element har 90 dB vid 1 kHz men bara 86 dB vid 100 Hz (vilket nästan alltid är fallet om högtalaren placeras fritt i rummet) så måste delningsfiltret byggas så att hela frekvensområdet får känsligheten 86 dB. I de delar högtalaren egentligen har högre känslighet måste delningsfiltret bränna bort effekt. I en aktiv lösning går all effekt, oavsett frekvensområde, till att driva elementet. Man får då en lösning som drar mindre effekt vid samma ljudvolym och som kan spela betydligt högre med samma effekt som en passiv lösning.

Nackdelar med aktiv lösning är förstås priset då det går åt fler slutsteg samt att brusnivån höjs då det ligger mer elektronik i signalkedjan.

1) När talspolen hos en högtalare blir varm (vilket den alltid blir mer eller mindre beroende på hur högt man spelar) ökar resistansen hos talspolen. Eftersom ett passivt filter ändrar frekvensgång beroende på vilken impedans det matar så kommer frekvensgången hos högtalaren också att ändra frekvensgång ju högre man spelar.

Hos en aktiv lösning är ju filtrets frekvensgång definierad innan slutsteget vilket gör att frekvensgången är opåverkad av talspolens resistans. Däremot kommer ju dynamisk kompression att uppstå i båda lösningarna.

2) Beroende på hur väl induktansen hos elementet är kontrollerad (hur låg den är samt hur mycket den ändras med konens position) så kommer impedansen hos elementet att moduleras (ändras) med musiksignalen. Då får vi samma problem som i punkt 1, att delningsfiltret matar olika impedanser beroende på konens position. Det resulterar i intermodulationsdistorsion och uppstår främst när ett konelement spelar låga frekvenser samtidigt som höga. Ju bättre element destå mindre blir detta problem, men det är verkligen väldigt få element som är riktig bra på detta.

Även detta fenomen undviks med en aktiv lösning.

3) En passiv lösning kan aldrig få högtalaren att få högre känslighet än det frekvensområde som har svagast känslighet. Om ett element har 90 dB vid 1 kHz men bara 86 dB vid 100 Hz (vilket nästan alltid är fallet om högtalaren placeras fritt i rummet) så måste delningsfiltret byggas så att hela frekvensområdet får känsligheten 86 dB. I de delar högtalaren egentligen har högre känslighet måste delningsfiltret bränna bort effekt. I en aktiv lösning går all effekt, oavsett frekvensområde, till att driva elementet. Man får då en lösning som drar mindre effekt vid samma ljudvolym och som kan spela betydligt högre med samma effekt som en passiv lösning.

Nackdelar med aktiv lösning är förstås priset då det går åt fler slutsteg samt att brusnivån höjs då det ligger mer elektronik i signalkedjan.

Hittade denna fina tekniska förklaring gällande aktiv drift (från component.se):