Efter att ha blivit uppeggad av Archangels vittnesmål så får jag sjunga med i välsignelsen över hur underbart det är när det känns som målbilden är i siktet.
Tidigare inlägg i min tråd är föredömligt modererat från ett offtopic svar till Archangels lägesrapport som jag skrev i Onsdags efter att jag och Pekka varit på en tredelad turne runt bland några av mina vänner. Jag blev förvånad över att finna den här men med facit i hand så blev det snarare väldigt rätt då det borde höra hemma här i stället.
Tänkte haka på Fredriks inlägg från i natt men väljer vis av mina misstag att göra det här i stället!
...Onsdagen bjöd som synes på många intryck samt trevligt umgänge med fantastiska människor. Pekkas tanke på att vi Linnfolk kanske inte helt skulle vända Ingvar Öhman ryggen då det gäller hans akustikkunskaper. Ironiskt nog så tror jag att vi gillar hans akustikkonsultation bättre än högtalarna,sammanfattningen att "-det bästa sättet att ta död på musiken ur ett par Ino högtalare tycks vara att ställa in dem i ett Öhmanrum" som någon uttryckte det stämmer nog rätt väl.
Att ett par Keílidh kunde spela så sjukt bra i ett Inorum var å andra sidan bortom all förväntan!
Vi spelade avslutningsvis en timme på Keltik med dels min tolva-Linto och KK1án,och vi kände bägge två att det är nog Keltiksoundet vi är rätt sålda på trots allt. Pekkas hade med en gammal kär vän i form av Lippomans gamla fina afromosiatolva vilken vid det här laget i princip bara har kvar just afromosian och plåten sedan jag hade den och nu förvandlats till något helt annat. Vi spelade några låtar och sedan åkte Pekka hem men lämnade kvar tolvan,upohoriken och sin Klimax kontrol.
Pekka hann inte mer än lägga igen dörren så hade jag hunnit byta ut KK1 mot det nyare försteget. Skillnaden var löjligt stor och jag blev sittande vid Linnriggen till tre halv fyra på morgonen.
Dagen därpå var jag uppe med tuppen för att kunna spela så fort frun åkte till universitetet. Lade på en Black sabbath från 1978 och började fundera på att göra slag i saken och flytta över en nystiftad Troika som jag suktat länge efter att få höra i min spelare. Sagt och gjort så skred jag till verket och snart så satt puppan i den andra Ekosarmen.
Pekkas tolva fick maka på sig och förväntansfullt sjönk jag ner i soffan:
Nålen sjönk ner i spåret med ett lovande dovt plock på ´Never say die´ plattan,bara "ploppet" indikerade att det var mycket lovande.. Jag hann fundera på vad som är vettig volym att testköra en sån här raring med efter att ha läst om att norrlänningar spelar som att vi är helt lobotomerade medans man i södra sverige på ett intelligent och mer akademiskt förstående vis spisar sina plattor på nivåer i storleksordning av en hörlur som man lägger i en skål på köksbordet(diskantens vänner) och där bas är djävulens påfund enbart till för dem som inte begriper att musik är något som man främst finner i Unik eller K104 eftersom de företrädelsevis är tondöva och helt saknar all form av musiköra samt att önskemål om effekt i en förstärkare enbart vittnar om enfald.
Försiktigt med mina nya forumkunskaper om hur högt man får spela så enades jag och fjärrkontrollen om att volym 68 borde vara tillåtet och musiken började drivas ut ur högtalarna:
"People going nowhere, taken for a ride
Looking for the answers that they know inside
Searching for a reason, looking for a rhyme
Snow White's mirror said "partners in crime!"
God Damn! När Bill Ward börjar veva igång bakom trummorna och man upplever det som han hamrar så hårt bakom trumsetet att det skjutsar iväg för varje avkordväxling och Iommi river av de raka riffen i början på låten bara myser jag,håret börjar resa sig hela vägen upp efter ryggraden för att fortsätta upp efter armarna,högerhanden greppar förtrollat efter fjärrkontrollen och vips står det vol 78 på Pekkas Kontrol! Blir sittande i soffan plattan ut,vänder på den och myser mig igenom B sidan för att plöja mig vidare igenom Deep Purples Perfect Strangers och känner euforin sprida sig i hela kroppen. När plattan till sist är slut så lägger jag på Budigieplattan som längtat efter att få äntra scenen. Ett par minuter in i Breadfan förbluffas jag över vilken otrolig skillnad det är i kanalseparationen mot för Karman, när låten kommer in i ett parti där man spaceat till låten bakom mixerbordet med crossfading. Burke Shelleys bas studsar mellan högtalarna och ut i rummet för att sedan aldrig återvända i höger kanal. Vad i helvete? Så där kan det väl inte ska vara? Går fram till höger keltik och stirrar korkat på den tysta högtalaren medan jag ser hur dioderna lyser "all systems go" på alla fyra slutstegen,hmmm skumt? Det visar sig att den retippade troikan lämnat ifrån sig sitt sista liv från spolen på höger kanal samt nu önskar resa tillbaks till England för att få sig ett par nya Koetsu/supex lindningar då detta definitivt övergår min kunskapsnivå.
Jättekul-NOT!
Först så lägger man ner tid och pengar på den där röda djävulen,dels av köp och sedan noggrann montering,därefter levererar den som om det vore den sista spelningen i sitt liv(vilket det var)eggar sin husse till vansinnets gräns för att sedan tvärdö.
Ett samtal med ESC co gav vid handen att Troikan inte kan få livet tillbaks för än tidigast efter jul samt att de små rackarna till spolar går loss på tretusen spänn med montering, men att puppan å andra sidan är att betrakta som ny efteråt. Surt!
Nu var å andra sidan upplevelsen som den gav mig under sin korta livstid i armen så överväldigande att det kanske lik förbannat var värt det bara för att,nu vet jag att jag inte missmint mig hur soundet jag eftersträvat och en gång hört lät. Det var väldigt mycket på riktigt och i högsta grad source first. Detaljer mejslas ut ur instrumenten,de KÄNNS i hela kroppen,informationen i botten och mellanregistret har jag aldrig hört levereras så övertygande,musik som är energirik men som kan uppfattas som en enda gröt blir till ett hysteriskt vansinne av brutal ren,rå tunggung med en boogie faktor som jag förbanne mig inte kom i håg att en skivspelare kunde leverera!
Lite moloken beklagade jag mig för Pekka men samtidigt med en upphetsning som var svår att hålla tillbaka. Jag frågade i fall det skulle vara okej att testa min Karma på hans grejor för att se i fall det gick att få ihjäl fler linnprylar på en och samma förmiddag vilket han genast nappade på. Sagt och gjort så åkte armen över på Pekkas tolva och karman äntrade ånyo Sabbathplattan medan jag ytterst förskräckt bevittnade minsta lilla detalj i händelseförloppet:
Nålen åkte ner med ett likadant "Plopp" och jag tänkte "-fan,så här lät det ju med troikan också,alltså lärt den dö vilken sekund som helst"
"Sunday's satisfaction, Monday's home and dry
Truth is on the doorstep, welcome in the lie
All dressed up in sorrow, got no place to go
Hold back, `till it's ready, taking it slow"
Nu måste jag sno Eriks uttryck igen: "-det spelar satan om tolvan med Karman"
Det brutala överväldigande sanslösa rocket i rockenrollen är förvisso i strikt modern linnanda kastrerad en aning, men å andra sidan så har aldrig Karman spelat tydligare. Den spårar(säkert tack vare Keelen) som den aldrig gjort förr och det blir förstås idiotiskt enkelt att följa alla basgångar i den trettio år gamla raspiga Vertigoplattan,Pekkas Radikal står för svänget
Det intressanta är hur enormt viktigt valet av Puppa är för att killen i soffan ska bli på gott humör. Vill man ha svartlakrits och känna hur strängarna i gitarrerna driver på genom kroppen eller hur baskaggar och elbas på ett verklighetstroget sätt gräver om i magen på dig eller föredrar man att det spelar jättebra,tunt och förenligt med det nya audiofilistiska linnsoundet,företrädelsevis på volym 45 till väl utvalda plattor som man vet fungerar?
Pekkas Tolva med min gamla Karma satte mina Keltikar i ett järngrepp och fick slutstegen att bete sig som att de var referenssteg i flerahundratusenkronorsklassen och gjorde rättvisa till den bättre Klimaxkontrolen.
En av delsummeringarna för mig är att det år svårt att förena den egna målbilden med det man får om man bara köper efter rekommendationer eller vad folk anser är sant eller verkligt för dem. Vem är det som i slutändan ska ha glädje av anläggningen,Du själv eller att pöbeln blir nöjd?
Frid över minnet av den hädangågna Troikan men tack för vad den gav,den ska få en chans till,så även en annan Troika och jag tror Karman får följa med den med. Vänner av ordning säger att det är samma puppor fast med en infästning mindre på Karman samt att de bägge delar Koetsu Reds/supex spolsystem,en i min värld svinaktigt dyr pickup,men som kanske jag kan ha råd att äga ifall den lever mer än tre fyra skivsidor per renovering!
Jag är sjukt nöjd,Pekka får inte igen Lippomans skivispelare frivilligt!