Ghost - Opus Eponymous
Att ingen (eller iaf så få tänkt på det tidigare) - ska man marknadföra satanism till andra än de redan frälsta (?!) så ska man naturligtvis göra det med tongångar som har ett bredare anslag än klassisk Black Metal. Oavsett hur bra Watains senaste skiva är (och denna gång även hyllad av kritiker och branchfolk) så kommer den aldrig att spelas på kommersiell radio...
Hypade Ghost lyckas med sin mix av 70- till tidigt 80-talshårdrock och pop. Stundtals riktigt bra, gränsande till lysande. Hypen runt bandet beror kanske till lika stor del på imagen där medlemmarna är hemliga men enligt ryktena tillhör Stockholms Black Metal-elit. Referenserna går dock snarare åt Mercyful Fate och Blue Öyster Cult än Mayhem och Bathory.
Lite löjligt med hemliga identiteter och hemlighetsmakeriet runt medlemmarna men för mig slog det an rätt strängar då jag känner att jag tappat lite av intresset nu när man har tillgång till all musik och all info, utan någon nämnvärd väntan. Inte utan att man saknar tiden då man dök in på Skivstället varje dag för att höra om den där plattan hade kommit in än och i samma veva snackade lite allmänt om ny musik med de som jobbade där.
Litet smakprov:
http://www.youtube.com/watch?v=B-HBqwFf8mk
(se där ingen väntan, utan omedelbar behovtillfredsställelse - blev det bättre så?)