Linnofil wrote:
Har faktiskt inte spelat den ännu, efter bytet till Radikal, det är nog dags ikväll
Det hann jag inte med, men jag körde den till duschen på morgonen dagen efter. Skitkul! Nackdelen med att köra LP till badrummet (istf DS) är att man måste gå ut och vända plattan mellan dusch och rakning! Hundtokiga dottern blev särskilt glad över "Ge Bullen ett ben".
sportbilsentusiasten wrote:
Jo, nog kunde de spela!
Vilket år var det Linnofil?
Minns en konsert på Norrlands nation/Uppsala på 80talets början. De var några timmar sena och kom igång runt 11-12rycket vill jag minnas. Men å andra sida höll de på i timmatal.
Var ett jäkla drag
...
Tveklöst en höjdarkonsert
Minns faktiskt inte exakt. Men det var nog nånstans mellan -91 och -93.
HCL wrote:
sportbilsentusiasten wrote:
Ursäkta all DPsnack...
Behövs absolut ingen ursäkt. Det är ju det här det handlar om!
Precis!
HCL wrote:
Även om det hade varit roligare att vara där
Ja, det vill jag lova!
Trasicander wrote:
Paul Simon-songs from the Capeman fuck it's good... 
Håller absolut med, mycket bra platta. Faktiskt ovanligt bra, för att vara en musikal om en mördare.

Undra hur det gick för grabben sen? (Var tvungen att Googla, han dog som en fredens och fri man i lunginflammation -86, just innan han skulle fylla 43.) Enligt
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Capeman så finns det fler låtar på iTunes i "musikalorginal". I ALAC som kan FLAC konverteras kanske? Hmm... kan vara intressant. Kul citat från artikeln ovan: "Simon was often cited as being disdainful of Broadway, and said in interviews that he hoped to reinvigorate what he saw as a stale musical form. Broadway music, he said, had "ended up in a weird cul de sac -- probably because it was never energized by rock and roll.""
Ett annat roligt musikminne (tror det var -90) är när jag och en kompis skulle åka och se The Crickets live. (De som inspirerade The Beatles till sitt namn, Beatles ville så gärna bli lika bra och stora som The Crickets, så de tog också ett insektsnamn...

“If it wasn’t for the Crickets, there wouldn’t be any Beatles" -Paul McCartney.) The Crickets är väl mest kända för att Buddy Holly var deras frontfigur.
Vi åkte till hålan Uddevalla där de av okänd anledning skulle spela. Svante Grundberg kände tydligen dem och hade lyckats få med dem på en Sverigeturne. Jag sitter länge i baren med Björn Vallde (of Nattsudd
* fame...) och beklagar mig över att publiken inte verkar fatta att de ska få lyssna på dessa musikaliska legendarer. Han håller med och är verkligen genuint trevlig att prata musik med. (Jag har suttit och pratat musik med honom vid ett annat tillfälle också, med samma intryck.) Efter ett tag dyker kompisen upp, lagom full och äventyrssugen. Vi lyckas på nåt sätt komma in bakom scenen och trillar nästan i knät på Joe B. Mauldin (bas) och Jerry Allison (trummor) från The Crickets, (Buddy är ju död sedan länge.) Vi fastnar där och sitter och snackar musik en lång stund, tills de säger att de måste göra sig i ordning för spelningen. (Sonny Curtis, Buddy Hollys ersättare och barndomsvän, som är skrivit en del kanonlåtar, syntes inte till alls.) De var verkligen supertrevliga mot oss ynglingar. Jag har under samtalet med gubbarna bl.a. nämnt att jag just köpt deras "T-Shirt" LP och gillade den (vid tillfället deras senaste platta). Efter en stund med Svante Grundberg och Björn Vallde på scenen kom The Crickets igång. De var givetvis bra. Efter några låtar tar de ett mellansnack och Sonny säger att de ska spela en låt för en "very special friend" som är här med oss ikväll, som har rest långt för att se oss. Sen drar de igång "T-Shirt"! Jag var varken en special friend eller hade rest särskilt långt, även om de tyckte det när vi pratade före konserten.

(Jag som utan att tveka har rest till Stockholm för en klubbspelning, utan att ångra mig.) Kul konsert var det iaf.
Efter konserten hamnar vi backstage igen, nu i en soffa med Svante Grundberg, som med "dimmig" röst säger: "-Ja, tjena, det är nattsudd här..." Samtidigt har han en cigarr i ena handen och en drink i den andra, viftandes lite flummigt med båda händerna framför sig... Alla var rätt bra i gasen, om man säger så. Detta var under värsta "Nattsudd" hysterin, iaf bland de få "fans" som de hade. Nattsudd Live, vi tyckte det var hur cool som helst!

Nånstans här börjar minnena grumla sig...

Men jag tänker ofta på den kvällen när jag spelar The Crickets, eller plattan "Nattsudds bästa Röj och Party Rockers".
*Nattsudd, ett legendariskt musikprogram som sändes i SVT, fullt av gamla godingar ur musikarkiven, mycket R&B, rockabilly m.m. Dessutom med coolt flummigt/filosofiskt musiksnack, liknade inget annat som gick på TV, på den tiden eller nuförtiden...