selleri.de

Vid en jämförelse av olika remastringar på gamla skivor framträder en del olika fenomen. En styggelse är missbruket av bonus material. Som oftast handlar det om live upptagningar, demo inspelningar eller nya mixar av låtar som redan finns på skivan. Dessa låtar tillför ingenting, en skiva är ett konstverk och ett tidsdokument. Så som skivan en gång i tiden släpptes så skall den fortsätta att betraktas. I bästa fall består bonus materialet av låtar som spelades in under samma period som resten av skivan. Material som av olika anledningar kom att lämnas utanför det begränsade utrymme i tid som lp skivan medgav. Skall olika typer av bonus material inkluderas så är den lösning som till exempel Marillion har använts sig av att föredra. Här har helt enkelt extra låtarna lagts på en andra skiva. Original albumet kan avnjutas i lugn och ro och vid intresse finns bonus låtarna att tillgå som kuriosa.

Allt är inte frid och fröjd med Marillions remastrade utgåvor för det. Här dyker nästa stora fallgrop upp, en fallgrop allt för många skivkonvolut designers faller i. Att lägga till en ram runt original konvolutets bild. I Marillions fall rör det sig om en tio millimeters lila ram där texten, ”24 bit digital remaster 2 disc version”, har lagts till i överkant. Det värsta skräck exemplet jag har sett är remastringarna av Ozzys skivor, ramen är flera centimeter tjock och ser ut att vara designad under 80-talet på en Amiga. Ett annat tilltag är att skriva ut text under innerkonvolutet där skivan sitter fast, så att den syns till vänster om konvolutet när skivan är stängd.

En tredje punkt som jag personligen inte har någon åsikt om men som jag tycker är lite rolig är huruvida remastrade skivor har sämre ljud än de tidigare cd utgåvorna eller inte. Jag har blivit avråd hos en Linn handlare att köpa remastrade skivor. Dessa skulle, på grund av remastringen, vara sämre på något sätt. Mest troligt ur ett så kallat ”tune-dem” perspektiv skulle jag tro.

Det här tycker jag är den viktigaste punkten. Det går inte att säga något generellt, men OFTA gäller det att en remastring gör mer skada än nytta. Detta pga att det bl.a. är populärt att passa på att komprimera musiken och trycka upp nivån lite. Det får då effekten att den spontana reaktionen blir "Wow! Häftigt det låter ju MER" men efter en stund märker man att dynamiken har fått sig en rejäl törn. Oavsett vilket perspektiv man väljer är det inte en bra sak åtminstone om man är intresserad av bra och engagerande ljudåtergivning.
Mer att läsa om detta otyg finns på http://www.loudnessrace.net/

Remastring är många gånger ett otyg. Ofta av missriktad vänlighet, man vill ge fler låtar, mer tryck i ljudet osv. Tyvärr misslyckas det ofta av olika anledningar.

När det gäller fler låtar, ja, jag håller med om att det bästa är att lägga extramaterial på en separat skiva. Så gjorde till exempel Ryko med vissa av Bowies releaser redan på vinyltiden.
Dessutom, som någon påpekade, en given skiva är ett tidsdokument. Det är ett fonogram som gjordes just då, när det begav sig. En anledning till att jag INTE gillar sk "BestOf" plattor. Dom hänger ju aldrig ihop utan känns väldigt splittrade. Med mycket få undantag ska väl tilläggas.

En sak som gör att remastringar kan kännas trista, när det gäller lite äldre analoga inspelningar. Det är att masterbanden helt enkelt har åldrats och inte låter lika fräscht längre. En anledning till att original vinyl låter bättre än nyremastrade cd....

/ B

Var det bättre förr? En punkt som irriterar mig med cd-mediet och dess möjlighet till att lagra musik är just möjligheten att lagra mängder med musik. Fast det är inte möjligheten i sig som irriterar utan missbruk av denna möjlighet. Som jag redan har nämnt finns problemet vid remastringar och otyget med bonusspår.

Men det stannar inte där. När en grupp av idag skall göra en ny skiva envisas dom med att fylla det med så mycket material som möjligt. Men det är ju något bra kanske någon tänker, om jag får 75 minuter musik istället för 50 minuter för samma pris. Men det är inte odelat positivt tycker jag, tycker man automatiskt bättre om en stor tavla än en mindre? Här finns en fördel med dom remastrade skivorna, efter att det ordinarie albumet är slut går det att stänga av, det går inte med nya långa skivor för här är utfyllnads materialet fördelat över hela produktionen.

Även om en skiva skulle innehålla 75 minuter bra musik är det för långt. För mig är 45 till 55 minuter en lagom längd på ett album. Sen är det lätt att tappa motivationen och orken.

Anser sig en grupp musiker sitta på närmare 80 minuter bra musik så ta dom 50 absolut bästa minuterarna till albumet och spara resten av idéerna till nästa platta.

Det finns dock ett tillfälle när det fungerar att fylla en cd-skiva till bristningsgränsen och det är när det rör sig om någon form av ”best of”. En samlingsskiva är och förblir ett hopplock och fungerar, om alls, som en introduktion till artisten eller till fest/bilåkning.

idag är ju allt gammalt använt och det vill man ju inte ha.. vinyl låter överlägset bäst, men det är ju äckligt, så det spelar ingen roll hur bra det låter...

_________________
Murmel

Extra material på nyutgåvor tycker jag är rätt okay. Fast det är sant att många skivor skall ses som en helhet och inte smutsas ner med annat material. Bäst skulle väl vara om extra materialet kom på en extra skiva och är det där "extra" bra så är det väl värt en extra CD?

Att ändra konvolut är ju inte snyggt. Dire Straits kör ju lite text i kanten vid "gångjärnen" på skivan och det är väl okay, men att ändra själva framsidan är ju hemskt. Har ett exemplar av Black Sabbaths skiva Tyr, som tillhör nån Classic Rock Series, där vi har fått en vit ram och i kanten av skivan står det ovannämnda series namn.

Ljudet på nyutgåvor som skall vara remastrade kan väl variera. Har dock inte jämfört något vid samma tillfälle. Har ett gäng Dire Straits och en Rory Gallagher som är remastrade och framför allt den sistnämnda tycker jag håller mycket bra kvalitet. En dynamik som jag inte hittar i många andra skivor. Har många gånger frågat mig hur en inspelning från 1976 låta så här bra, och hur lyckas dom att MISSLYCKAS med så många inspelningar i dagsläget?

Var handlar du dina skivor nånstans egentligen? Bland bananskal på soptippen?

Som framgått sedan tidigare så lider murmel av en fobi för smuts och bakterier.

/Fredrik