Lejonklou wrote:
Bill50x wrote:
Om vi utgår från Haraldurs målande beskrivningar så är dom lika lättförståeliga och tydliga som när en tunedem-anhängare pratar om att följa melodin lättare eller någon annan liknande beskrivning.
För dig är det nog så. För oss som använder Tune Method för att jämföra prestanda så är skillnaden total. Det första är roande men substanslöst dravel, det andra konkret och användbar information. Ungefär som skillnaden mellan färgglatt klotter och text.
Bill50x wrote:
För övrigt verkar många här på Selleri ha en otroligt stor erfarenhet av marknadens apparater eftersom man ofta är snabb att dissa positiva omdömen om dessa...
Direkt erfarenhet är en fördel om man ska uttala sig om en produkt. Rätt vanligt är dock att vi använder vår samlade erfarenhet och intelligens för att dra rimliga slutsatser. Låt säga att någon dyker upp på Bordeaux-klubben som påstår att Franskt Lantvin från 1985 är det bästa vin som nånsin gjorts. Behöver det påståendet tas på allvar? Måste deltagarna provsmaka hans medhavda flaska för att kunna förkasta hans påstående? Självklart inte.
På samma sätt förhåller det sig med påståenden i stil med att det krävs Akurate-system med 242 för att slå ett par piP, matade med en Rotel-CD och en gammal Luxman-förstärkare. Alla med en gnutta erfarenhet förstår att såna uttalanden är substanslösa. Det handlar om prestanda mätt med helt olika måttstockar.
Hej Lejonklou.
Jag använder tune-method vid utvärdering av apparater. Jag använder samma metod då jag placerar högtalare.
Ino piP är enligt mig lika kapabla som ett par majik 140 högtalare. De spelar melodierna med ungefär samma tydlighet. Jag har jämfört dessa två högtalare mycket ingående, eftersom min bror köpt ett par.
Jag var själv synnerligen skeptisk till det hela, till en början.
Det är nog viktigt att inte jämföra piP-högtalaren med liknande, utseendemässigt likvärdiga högtalare. Pip helt färdigbyggda kostar om jag förstått det hela rätt ungefär 10000:- och hamnar väl därför i samma prisklass som ett par majik 109.
Majik 109 är väl inte speciellt mycket sämre än 140 modellen, så de borde vara rätt likvärdiga i prestanda.
Att jämföra piP med en B/W-högtalare i valfri prisklass finns inte ens på banan.

Pip låter mycket tydligare.
En kommentar till dig om Denons apparater. Jag håller med dig om att flertalet av dessa låtit riktigt, riktigt illa under årens lopp. Undantagen är de billigaste begagnade receivrarna from. -05 tom -08. Och de är glasklara undantag. De nyare modellerna låter betydligt mycket sämre. Sämre än linns billigaste, äldsta förstärkare.
Varför inte acceptera att det kanske finns åtminstone en högtalare som kanske spelar melodier tydligt nog för att vara tillräckligt bra, trots att den inte heter Linn ?
Jag skriver "kanske"- eftersom du väl ännu inte hört högtalaren med god elektronik, noga intunad i placeringen med dämpplattor bakom högtalaren, med tune-method?
Möjligheten finns ju att du tycker att högtalaren är helt värdelös, och det är ju OK.
Då borde det väl vara OK för haraldur att skriva om sina intryck om lyssningarna också kan jag tycka, dessutom är hans inlägg väldigt underhållande och välskrivna tycker jag. Vi är väl inte inskränkta på detta forum ?
Tråden om Rod Crawford visar på ett pragmatiskt tänkande och utvecklande hos linn, där man -helt prestigelöst, ibland ändrat uppfattning om saker och ting om det visat sig vara felaktigt och därigenom kunnat föra utvecklingen framåt.
Exempel på detta tänkande är K-array diskanten med uppenbart flacka istället för som förut branta delningsfilter, kustone-stativen som var tunga istället för lätta, förkastandet av stabilt drivverks-teorin i cd-spelare till förmån för clockless-mjukvarubaserad digitalbehandling- där man ju flyttat och hanterat problemen i den digitala domänen istället för beroende av den tillräckligt stabila mekaniken i driverket, som i Karik och Ikemi?
Frågan är om alla selleri-medlemmar är lika prestigelösa som Ivor ?