Jag har under vintern byggt upp en andra musikanläggning som i huvudsak består av äldre produkter. Som kuriosa kan nämnas att jag i år ägt en komplett Linn-anläggning i 20 år (delarna i denna anläggning har dock bytts ut kontinuerligt).
Den ”nya” anläggningen har jag placerat i ett rätt litet rum på 10kvm.
Anläggningen består av: (skivspelare) Rega P3/RB300 med Linn Adikt MM-pickup. Spelare och pickup är av senare modell. CD-spelaren är en Naim CD3.5 (modellår 2000) med en Flatcap (modellår 1997) som strömförsörjer spelarens analoga del. Förstärkaren är en recappad och nyligen reparerad (mer om det senare) Naim Nait 1 (modellår 1985) och högtalarna, ett par förträffliga Linn Kan 1 (även de tillverkade 1985) placerade på ett par Linn Kan II-stativ med Soundcare-spikes monterade. Kablar är Naim SNAIC signalkablar och Naims NACA5 högtalarkabel (3,25m långa). Elektroniken står på ett IKEA Corras bord, som även det har Soundcare-spikes som fötter.
Jag har valt att placera Kan 1 på ena kortsidan, 115 cm från varandra och 7,5cm från bakvägg (de styva NACA5 medger inte närmare placering). Avstånd till högtalarnas närmaste ”sidoväggar” (fönster respektive ett högt databord) är drygt 40cm.
Eftersom avståndet till motsvarande vägg är 220cm samt att jag dessutom har bokhyllor med vinylskivor mot denna vägg, innebär det att jag sitter endast 120cm från högtalarna. Detta är dock mycket bra eftersom en liksidig triangel på så sätt uppnås.
Jag skrev inledningsvis att jag haft ”Linn-prylar” i 20 år. Mitt första möte med Linn var på Euphonia i Jönköping, där jag konfronterades med LP12, deras stärkarkombination LK1/LK2 samt diverse Linn-högtalare som Sara, Index 1, Kan 1 och den då alldeles nya modellen Nexus. Det var en omtumlande upplevelse och jag blev särskilt imponerade av de små Kan 1s kapacitet. Euphonia sålde även Naim och det var där som jag första gången kom i kontakt med ”the little chrome bumper” eller Nait 1 som den egentligen heter. En fantastisk liten integrerad förstärkare som på sin höjd levererar runt 10-15W vid 8ohm (på den tiden uppgav Naim ingen märkeffekt). Den har bara tre ingångar, en för MM-pickup, en för radio och en för bandspelare. På den tiden fanns nämligen inte CD-spelare i Naims och Linns sinnesvärldar. Om man ska koppla CD-spelare till en Nait 1 idag, används radioingången.
"the little chrome bumper"
Linn Kan 1
Linn Kan 1 är Linns version av den berömda LS3/5A. Linn började tillverka Kan 1979 och det enda gemensamma med andra LS3/5Aor är KEFs berömda ”bas”/mellanregister-element: B110. Diskanten är av det danska fabrikatet Hiquphon. Båda återfinns förövrigt i de klassiska Isobarik DMS. Delningsfiltret är liknande det som finns i Sara. Kan 1 kan inte biwireas.
Delningsfilter till Linn Kan
Kan 1 går inte många hertz djupare än 70Hz och känsligheten lär vara 86dB (1W/1m). De flesta LS3/5A har impedanser mellan 11 och 15ohm, men i Linns fall är Kan 1 en 8ohms högtalare som lägst går ned till 6,8ohm. Med andra ord en rätt ”snäll” högtalare.
Min Nait 1 köptes begagnad och hade sedan några år tillbaka blivit recappad, dvs man hade bytt ut (de flesta?) kondensatorerna, vilket Naim rekommenderar att man gör på deras fabrik, efter 10-15 års drift. En Naim-apparat ska aldrig stängas av, så kondensatorer ”slits” på detta sätt. Men Naim är en av få fabrikat som ger fullgod service av sina gamla förstärkare. Efter recappingen, så hade stärkaren varit nedstoppad i sin transportlåda i flera år. Med andra ord tycktes detta vara ett mycket gott köp – trodde jag. För det hände saker när jag kopplade in den till den tidigare inköpta CD-spelaren och högtalarna. Ljudet jag hörde var inget trevligt välljud utan så fort jag slog på förstärkaren, så hördes ett kraftigt brummande samtidigt som det osade lite bränt. Jag har inte jordade uttag i mina rum, så jag trodde att det kunde vara problemet. Jag provade med att koppla (mha en lång jordat skarvsladd) till kökets jordade eluttag, men brummandet var minst lika högt, i båda högtalarna och oavsett om volymkontrollen var uppskruvad eller på ”noll”. Kallsvettig ringde jag säljaren och senare Naim i England. Jag visste att Naim är mycket känsliga för vilka högtalarkablar som används samt längden på desamma och jag fick därför panik att det skulle vara mina 3,5 meters Linn K400 (som jag då använde), som var felet. K400 är ju som bekant en biwire-kabel och endast ett par användes (av naturliga skäl) i detta fallet. Det andra var ”neutraliserat”, så att inte någon kortslutning skulle kunna ske. Dock är endast K20, av Linns kablar att rekommendera till Naim och bäst lär enligt ”naimisterna” den styva NACA5 eller tidigare NACA4 låta (vissa Chord-modeller lär också gå bra).
Efter samtalet med Naim, rekommenderade dom att sända Nait 1an till England för reparation och de kunde på fabrik konstatera att förstärkaren utsatts för ”elektrisk chock”. Resultatet blev att de fick byta 6 motstånd, 6 kondensatorer och hela 16 transistorer. Dessutom byttes volymkontrollen ut, eftersom den ”skrapade”.
Sen version (grön istället för röd lysdiod) av Naim Nait 1. Här utan överrock.
I princip kan man säga att jag på så sätt fått en så gott som ny Nait 1, trots att den har 22 år (!) på nacken. Naim gör mycket grundliga tester av en apparat, innan den skickas tillbaka till kund, så den fick sig nog en rejäl ”genomkörare”, innan den skeppades tillbaka till Sverige. Utseendemässigt är min Nait 1 förövrigt som ny, inga ”skrapmärken” här inte. Men hur låter den?
Det var minst sagt darrigt att koppla in den efter det att den kommit tillbaka från England. Vad var det som hade utlöst ”den elektriska chocken”. Var det kablarna eller kunde det vara något lurt med de begagnade Linn Kan 1? Och hur hade högtalarna klarat förstärkarens ”haveri”? Jag kopplade först signalkällorna till Naiten. Rega-spelaren med den förnämliga RB300-armen och den ljuvliga Linn Adikt-pickupen, hade nu anlänt. Därefter högtalarna med de styva NACA5-kablarna (tro sjutton att jag vågar ha andra kablar). Därefter slogs strömmen till signalkällorna på och sist strömmen till ”the little chrome bumper”. Det hördes ett litet ”blupp” och kort därefter ett ”blopp” i Kan 1, så som en Nait ska låta när strömmen slås på. Och så var det dags att spela musik.
På med ”vilken-vinyskiva-som-helst” (det blev en gammal Peter LeMarc) och vilken musik jag hörde. Trots att Naim behöver minst en vecka för att låta bra (med nya komponenter förmodligen längre), så lät det otroligt bra med från ett par 22 år gamla högtalare och en d:o gammal förstärkarkonstruktion. Skiva efter skiva (CD och vinyl) har nu spelats och Kan 1 låter otroligt rappt och rytmiskt. Oavsett om det är reggae (saknar knappt lågbasen), rock, pop, ballader eller klassiskt, så är det oerhört tight och engagerande. Visst låter Kan 1 ibland nasalt och de spelar inte många centimeter utanför högtalarna. Dessutom – jag sitter ju mycket nära, som vid monitorlyssning – tittar man nästan ”ned ” på musikerna och den som sjunger. Men vilken EXAKT placering av musikerna som presenteras. På Miles Davis-plattan ”A kind of blue”, står Davis nästan synligt strax till vänster om högra högtalaren, med kontrabasisten, batteristen, pianisten och de båda saxofonisterna John Coltrane och ”Cannonball” exakt placerade där de förmodligen stod när skivan spelades in på 50-talet.
Jag tycker Nait 1, trots sin ringa effekt, matchar de (på papperet) relativt trögdrivna Kan 1 mycket bra. Ingen effekt saknas (enligt uppgift lär Naitens transformator vara dimensionerad för en tre gånger så stark förstärkare). Enda nackdelen är att man inte behöver ha mycket volym på, när man spelar på CD-spelaren, för att det ska bli riktigt högt. Volymkontrollens ”klockan 9” låter mycket högt och redan ”klockan 10” vid vinylavspelning, låter högt. Men som sagt, man sitter nära och Linn Adikt har väl kanske en hög utnivå. Naim Nait 1 och Linn Kan 1 är en mycket trevlig bekantskap och det bästa av allt. Jag känner igen den musikupplevelse jag fick när jag för första gången fick förmånen att lyssna på Linn och Naim och ”fjällen föll från ögonen”.
/mvh
PS. Varför kallas Nait 1 för ”the little chrome bumper” (”little” på grund av att det är en Nait)? Jo, de första Naim-stärkarna hade en ”kromad” (blank) sarg runt förstärkarlådans framsida (den är väl 3mm tjock). Runt 1989 kom ”the olive series” som i sin tur efterträtts av ”the black lines”. DS
Register
Login
FAQ
Search
Undra hur det skulle låta med en Unidisk 1.1 till antingen Nait 1 eller NAC 92 & NAP 90 (Flatcap) eller LK1, LK2 med KAN Mk 1 som högtalare.
Wakonda och Klout skulle kunna vara något för de har jag aldrig ägt.
