Efter att bara köpt skivor i alla år - och aldrig varit inne på själva tekniken - tog en kompis mig till ljudkompaniet i uppsala. jag tror att det var någon gång 1995. Men det var inte förrän två år senare, då min gamla lp-spelare dog (ett loppis"fynd", typ technics) och jag behövde skaffa en ny, som jag upptäckte hur kul det är med riktigt bra ljudåtergivning.
Då tog jag kontakt med ljudkompaniet och köpte den billigaste projectspelaren. Tänkte också köpa nya högtalare och lyssnade på jpw:s minstingar. Men kom hem med en majik istället. Jag var länge helt nockad av hur mycket bättre det var med bra förstärkning snarare än bra högtalare (de jag hade då var nåt riktigt junk).
Sen dess har jag haft ett par jpw p-1 (de gamla) som numera är utbytta mot ett par keilidhs och k600-kabel. Skillnad: från rå musikalitet till lenare och mycket mer hifi-aktig musikalitet. mer fokus på melodin och i synnerhet röster. och bas.
projecten är utbytt mot en lp12:a (valhalla, akito 1, adikt). skillnad: rock and
för nån månad sen lades en lk100 och aktiva kort till. skillnad: jag går så längt att keilidh borde alltid vara aktiva, en sån stor uppgradering att jag blev helt golvad.
dessutom håller jag på att fippla med en annan matta än linns original filtmatta (extremephono). just nu har den nya mattan legat på i över en vecka.