Bipen wrote:
Rälser wrote:
Mest nyfiken. Vad är vitsen med att katalogisera vinylen? Är inte det en del av charmen med vinyl, att bläddra bland dem? Känslan att se och hålla i fodralen?
Kan vara bra att ha i en eventuell diskussion med försäkringsbolaget om man får inbrott och vinylen försvinner.
Jag hade inbrott i min lägenhet i början av 80-talet och alla vinyler blev stulna. Tack och lov hade jag alla skivor i ett kort-register med anteckning om plats för inköp, pris etc. Det var synnerligen värdefullt vid förhandlingen med försäkringsbolaget. Deras grundläggande resonemang var att om skivan var 5 år gammal så var värdet på begagnatmarknaden kanske 20 % av nypriset och det var den ersättning de betalade ut. Jag försökte berätta att flera av de skivor jag förlorat inte ens fanns att få tag på, oavsett vad man betalade. Tack och lov var Josef Svalander chef för en avdelning på samma försäkringsbolag så efter hänvisning och kontakt fick jag ut 50 % på varje skiva, även för de som jag spelat in på kassett. Samt 100 % på de som jag importerat själv från US och Japan.
Generellt är försäkringsbolagen mycket njugga med ersättning av vinylskivor om det inte är dokumenterat samlarvärde.
Vitsen med ett register är väl snarare det som Tendaberry beskriver, speciellt om man nördat ner sig med att leta olika pressningar
/ B