Med anledning av den intressanta tråden om Lingo/Radikal/Uphorik
viewtopic.php?f=1&t=11284&p=101405#p101405
Ja, vad tror/tycker ni?
Själv har jag varit med så länge att frekvensomfång, svaj, brus och liknande var allvarliga begränsningar i återgivningen. Varje sänkt dB i brusnivå, varje sänkt procent lägre svaj och varje Hertz var liktydigt med högre kvalitet. Men så är det inte längre, vi har idag tekniska prestanda som på varje punkt överglänser äldre (och med äldre menar jag typ före 90-talet) utrustning. På den gamla tiden jämförde man siffror, vilket var relevant om man tex jämförde bruset på en kassettinspelning, det är stooor skillnad mellan -50dB och -70dB brus tex. Något som tex en yngling med ett par in-ear hörlurar kopplade till sin iPhone varken kan föreställa sig eller vet vad det innebär.
I min ungdom var man tex väldigt noga med att specificera svajet från en vinylspelare (på den tiden hette det skivspelare) och framför allt om det var wow eller flutter. Dvs frekvensen på svajet påverkade ju musiken på olika sätt. Wow är det långsamma svajet när en ton till exempel åker upp och ner i frekvens och kan få en nästan sjösjuk. Flutter är det snabba svajet som kan få en ren ton att låta som fågelkvitter. Naturligtvis finns det ingen skarp gräns mellan dessa fenomen men de var ändå tydliga för den som lyssnade/brydde sig. Men, de hade en teknisk relevans, de gick att mäta. Ett annat sätt att beskriva dessa olika typer hade naturligtvis varit att beskriva det hela i musikaliska termer eftersom de naturligtvis påverkar musikens tydlighet på olika sätt. Och de kan naturligtvis i sina subtila former påverka hur man uppfattar en musiker. Ett långsamt svaj (wow) kan ju tex påverka hur man uppfattar hur en violinist kan hålla tonen på sitt instrument, ett snabbt svaj (flutter) kan påverka hur man uppfattar timingen från tex en trummis.
Frågan blir då, kan tex svajet bara bli bättre/lägre? Ja, skulle jag vilja påstå. Men bara bättre om man utgår ifrån vad som mäts. Dvs 0 % svaj är bättre än 0,00003 %. Men om man använder sig av en musikalisk beskrivningsskala, tex att med A så spelar Benny Goodman "bättre" så kan man mycket väl ha rätt men likväl fastna i fällan att den typ av förbättring man tror sig höra härrör från att (det befintliga) svajet passar just hans spel. Och detta är ju vad som kan hända om man tex tycker att en spelare med 0,3% svaj faktiskt låter bättre än en med 0,1% svaj - allt annat lika.
"Allt annat lika" är ju för övrigt något som är mycket svårt att uppfylla. Men när norrlänningarna labbar med Lingo1 och tycker den låter bättre än Radikal, ja då är det ganska många parametrar som är ändrade. Jag har inga problem med att ta mig till fakta, låter det bättre så är det bättre (var det Ivor som myntade begreppet?). Problemet kommer just till det som jag vill ta upp med mitt pladdrande, är bättre alltid bättre? Fanns verkligen "Stampa-Takten" i de fonogram som avspelades eller är det något som adderades av den moddade Lingo1:an men inte av Radikal som användes?
För att ta ett annat exempel på hur det var för länge sedan. Då hade man problem med att återge diskant, huvudsakligen för att bandbredden var begränsad av tekniska orsaker. Så varje förbättring av tekniken gav också en musikalisk förbättring iom att man kunde höra instrument och dess klanger som man inte kunde höra förut. Så länge frodades åsikten att mer diskant var liktydigt med bättre. Men till slut blev återgivningen så bra att det inte bara var
att man hörde diskanten utan också kunde bedöma
hur den lät.
Fortfarande befinner sig dock många personer i stadiet att fråga sig hur varje enskilt register eller instrument låter. Med den allmänna kvalitet som idag gäller för ljudåtergivningen (och som sedan typ +20 år även gäller Linn) så borde man intressera sig mer för hur det låter sammantaget, dvs instrument/prestationer i sitt sammanhang. Och det är så jag ser diskussionerna med Tune-Dem.
Den filosofiska frågan är fortfarande dock, kan det bli för mycket även av den varan?
Personligen simmar jag lite mittemellan "mätmaffian" och "lyssningsivrarna". Lyssningen är ju det ultimata verktyget för att utvärdera produkter och "tweaks" för oss brukare, det är ju resultatet som gäller. Men som förklaringsmodell när man (som tillverkare eller återförsäljare/installatör) ska försöka hitta nya lösningar är det inte mycket värt.
Lite spretiga åsikter men det vore intressant att höra andra åsikter/funderingar i ämnet.
/ B